När hjärtat längtar efter herren.

Herre, mitt hjärta skriker efter dig, jag känner ofta för att lyfta mina händer mot dig. När jag är ute och motionerar så kvittar det nästan vilken musik som kommer i lurarna, min själ vill fortfarande prisa dig. Jag har vandrat ifrån dig lite, jag vet att du har skyddat mig från att gå helt tillbaka till den synd jag en gång levde i, men ibland känner jag att jag kommer längre och längre ifrån dig. Herre du är min stabilitet min mittpunkt mitt allt, jag vill att det ska fortsätta så. Jag ser dig överallt i mitt liv, jag ser dig i olika processer i olika moment, i oron , i glädjen, sorgen , i bönen, i njutningen, vänskapen, i familjen, ja i allt.

Herre du ger mig den styrka jag behöver när saker inte går som jag vill, du har visat mig din godhet och din kärlek på så många sätt, det är jag som inte tagit in den kärleken helt och ändå fortsätter du vara där för mig, ändå så står du ut med mig. Jag förtjänar inte din nåd, jag förtjänar inte din kärlek men du är ändå där och jag har märkt att den helige anden agerar och låter mitt hjärta och mitt jag reagera. Jesus, fortsätt att verka i mitt liv, fortsätt att förändra mitt liv, även om jag sakta vandrat bort så längtar mig hjärta till dig. Jag bad dig skydda mig från att falla tillbaka helt i mitt gamla liv och nu när jag tänker efter så ser jag hur du agerat för att hjälpa mig med detta.

Vad vore jag utan dig? Hur skulle jag må utan dig? Orosmolnen på marknaden som drar in skrämmer folk och ibland blir jag skrämd. Ibland känner jag den där rädslan som de icke troende har, den där rädslan för framtiden och allt som man inte kan påverka. Men då där när jag kommer till slutet av min rädsla så finns du där, jag vet att du har allt i dina händer, jag vet att du kommer ta hand om mig oavsett hur det ser ut. Du hjälper mig att bli ödmjuk, att uppskatta det lilla, att se dina välsignelser. Hjälp mig att fortsätta vara lojal till dig i det lilla, både ekonomiskt och andligt. Hjälp mig att hålla mina ögon på jorden och inte på pengar och saker. Hjälp mig att uppskatt det jag har, att njuta av det men inte att vara besatt av något annat än dig herre.

Välsigna min familj och mina vänner, låt de få känna din närvaro när jag är i närheten. Visa mig vad du vill med min relation, må din vilja ske herre. Tack för allt du gör och jag vet att du kommer att svara på mina böner.
Tack för att du låter mitt hjärta längta efter dig, för hur jag än mår och känner, så vet jag att mitt hjärta slår för dig.

Jag älskar dig Jesus min herre!

Stop running from your fears

Idag lyssnade jag på en underbar predikan av Paston Carter Conlon, den här pastorn är en stor Guds man det märks inte bara på hans predikningar utan även på hans ärliget och ödmjukhet. Han predikade om att vi som kristna inte ska fly från våra rädslor utan bemöta dem i Jesus namn. De som lever utan Gud flyr när hinder kommer upp de vet inte vart de ska vända sig och hur de ska bemöta kampen. Men vi som har Jesus, vi som har Gud vi borde vara som David när han mötte Goliat. När alla andra i Israel såg denna fysiska jätte så gav de i stort sätt upp hoppet, deras hjärtan var inte fyllt av tron på Gud, men då steg David fram full av Guds ande och han såg en stor man , men själv så visste han att Gud var med honom och därför utmanade han Goliat och dräpte honom i Guds namn.

Vi har alla vår Goliat, vi har alla våra rädslor som vi inte vill bemöta och väldigt ofta så gömmer vi oss från dem. Vi tror ofta att Gud inte är med oss för att vi inte alltid lever som han vill att vi ska göra. Jag tror dock att Gud förstår oss men vi måste lära oss att bekämpa våra rädslor i Jesus namn. Herren har inte gett oss en ande av nederlag utan en ande av seger. Många kristna ger upp och tänker negativt, ofta väldigt ofta har vi en illusion om att allt kommer att gå åt skogen. I slutändan så ser vi att vår rädsla bara varit en illusion, fienden vill att vi ska tänka så, så att vi tvivlar på vår herre och vänder oss ifrån Gud. Om vi istället bemöter våra rädslor i Jesus namn kan vi nå segrar som vi i det fysiska inte kan förstå.

Lejonet används ofta i bibeln när det refereras till mod, ett lejons mod ligger i dess natur. Lejonet bemöter vilket annat djur som helst utan att tvivla, och modet och styrkan tillåter den oftast att vinna. I det fysiska kanske vi inte är som ett lejon, men i Guds namn i Jesus blod så kan vi få modet och kraften som lejonet har. Jag kämpar själv med flera rädslor som jag försökt fly ifrån, men de kommer ikapp mig titt som tätt. Många andra är rädda för vad Gud har planerat för dem. De har blivit kallade men tror att Gud vill att man ska leva i misär, de tror att Gud bara vill att man ska leva enkelt och inte njuta av livet. Det är en lögn från fienden, en stor lögn. Om herren kallar oss till något så är det för att han vet att det är till vårt bästa. Fly inte från herren för att du är rädd att han ska ta dig dit du tror att du inte vill vara. Gud vet bäst, lita på honom i varje situation han vägleder dig till. Kristna syster och broder, Gud kommer inte lämna dig lottlös, han kommer inte lämna dig hungrande eller utan tak över huvudet. Du har något mer än de som inte tror, du har en kraft, du har en Gud som alltid är med dig, var därför modig som ett lejon och bemöt dina rädslor. Gud is always abel!


Never Lonely

Mitt liv rör på sig en hel del, jag och min sambo håller på att flytta isär. Jag har länge förnekat felet med samboskap och i mig själv så känner jag inte att det är något fel, men vad jag har förstått så är det enligt bibeln fel. Nu ska jag inte försöka få det att framstå som om förändringen sker för att bibeln vill det, detta har kommit naturligt då vi märkt att det inte fungerar. Men jag har länge bett Gud visa vad hans vilja är  och han har på detta sätt varit ganska tydlig även om min sambo inte vill att dett ska vara över.

Många gånger så ser vi vissa saker som synd och andra saker som mindre synd vilket gör att vi börjar vi förneka vissa synder. Vi kategoriserar synder precis som vi förhåller oss till det. Därför är det lättare att vara fri från vissa synder som vi ser som grova exempelvis, mord, stöld mm, medans vi accepterar andra synder även om de i Guds ögon förmodligen är lika mycket synd. Jag vet själv att det är så för så tänker jag på olika nivåer. Ibland måste vi nästan tvinga oss att förstå att något är synd, pränta in det i huvudet på något sätt. Mitt samboskap har varit en synd i mitt liv som jag inte riktigt erkänt, jag har förnekat det både för mig och för andra. Jag har haft andra sådana synder, som herren efter hand har visat mig och som han faktiskt har hjälpt mig att bli fri ifrån.

Många har frågat mig om jag kommer att känna mig ensam nu när jag kommer att bo själv, jag har nämligen inte levt själv på fem år. Visst är förstatanken är lite småskrämmande, allt man gör kommer man i stort sett att göra själv, även om jag har många goda vänner och en stor familj så kommer det att bli mycket ensam tid. I det fysiska känner jag väl att jo lite ensam kan man känna sig, men helt ensam är jag aldrig. När jag går omkring här hemma pratar jag ofta med herren högt, jag vet att han är med mig, han är vid min sida. Så även om jag ser ensam ut och även om det ibland kommer att kännas ensamt så vet jag att jag egentligen aldrig är ensam för herren är med mig alla dagar intill tidena ände.

Gud välsigne er!

/RC

Morgonstund med herren!

Jag somnade ganska sent i natt och vaknade väldigt tidigt i morse, jag kände ett behov av att ha en liten morgonandakt. Ibland är den känslan så påtaglig som den bara kan bli , ibland har man inte den känslan alls och då behöver man disciplin för att ha en stund med herren. Jag finner det väldigt svårt att prioritera Gud många gånger, när jag har planerat att ta mig en stund så känns det som om allt kommer i vägen, jag tror inte att jag  är ensam om att uppleva detta. Det jag känner mer och mer är att varje gång jag har min andakt igen, även om det inte skett på ett tag så är han där min herren, han omsluter mig och säger, jag älskar dig.

Jag vill inte vara en sån person som bara vänder mig till herren när jag har behov, jag vill inte vara den personen IGEN kanske jag ska säga. Jag vill vända mig till Gud dagligen. Det ska vara lika viktigt att få andlig mat som fysisk mat och jag kämpar verkligen för detta men det är så svårt. Jag tror att enda vägen till en totalförändring i mitt liv är genom att jag matas av andlig kost varje dag. Vi kan inte hålla på att söka herren endast när vi har våra problem för om vi inte sår andlighet i goda tider så har vi ingen skörd i dåliga tider och då blir smällen hårdare. Detta ser vi genomgående i bibeln, konceptet att så och spara i goda tider för att ha inför dåliga tider. 

Detta gäller inte bara i den fysiska världen utan i den andliga också. I dåliga tider är det så uppenbart vem som sökt herren och lagt sin förtröstan på honom. Den som inte ser något hopp, den som gett upp allt han vänder sig till världens lösningar, men vi som kristna har vår lösning, vi har vårt hopp, vår tro, vår kärlek i Jesus. Börser kan falla, bomber kan sprängas, fabriker kan stängas, ja alla våra värdsliga mardrömmar kan slå in, men vi som sitter i båten som Jesus styr, vet att han kommer att ta oss in i torra land . Ibland vill han ta vissa av oss hem till honom, sånt vet vi inte, men så länge jag vet att han har kontrollen över mitt liv, att han vakar över mig , att han älskar mig och vill det bästa, då får nästa dag komma som den gör. Hur kan jag förbereda mig? Genom att söka honom dagligen. Efter andakten i morse så somnade jag igen och när jag vaknade kändes det som om en hand smekte min rygg och sa: "allt är OK du är min". Bara vår fader i himlen kan ge en den känslan. 


Ha en fin dag! 


Störst av allt är kärleken!

1 Korinthierbrevet 13

Kärleken är störst av allt
1Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.2Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.3Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.4Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,5och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.6Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.7Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.

8Alla de andliga gåvor som Gud ger kommer en dag att ta slut, men kärleken lever vidare i evighet. En dag kommer gåvan att profetera att upphöra, de många språken att tystna och kunskapen att ta slut.9All vår kunskap och allt vårt profeterande är bara detaljer i en underbar helhet och har därför sin begränsning.10När vi en gång ser den fullkomliga verkligheten, behöver vi inte längre dessa gåvor, som trots att de är underbara ändå är otillräckliga.11När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen sträcker sig mina tankar mycket längre och jag har lagt av det som är barnsligt.12På samma sätt kan vi bara se och förstå en del av Guds storhet nu. Det är som spegelbilden i en orolig vattenyta. Men en dag ska vi se honom i hans fullhet, ansikte mot ansikte. Allt det som jag nu vet är ofullkomligt, men då ska jag veta allt precis som Gud vet allt om mig nu.13När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - tron, hoppet och kärleken - men störst av dem är kärleken.

Dessa ord från Paulus säger så mycket om vad äkta kärlek är. Själv känner jag att det representerar vad Gud är för oss. Jag saknar så mycket av dessa egenskaper, jag önskar att jag vore mer ödmjuk, mindre stolt, mindre skrytsam och överlägsen. Mindre självisk och lättretad. Jag önskar att jag var så kärleksfull att jag alltid förväntade mig det bästa, hoppades i det längst och var beredd att uthärda allt. Denna kärlek som Paulus talar om är den kärlek som så många har glömt bort idag, det är därför vi ser familjer splittras, vi ser människor vara ensamma och många som har tappat respekten för sin kropp och sin moral.

Herre hjälp mig att blir mer kärleksfull och ödmjuk, gör mig mer lik dig, det är min bön. För störst av allt är kärleken.

 

Gud välsigne er!

 

 


Bara genom tron blir vi fria!

Ibland undrar jag vad det innebär att ha riktig tro, tror jag verkligen så mycket som jag skulle vilja tro? Är tron en gåva eller är tron något man hittar eller utvecklar? Vissa människor tror inte alls på Gud, vissa människor tror att det finns något men de vill inte kalla det för Gud, vissa människor tror på Gud men de tror inte han kan fixa allt och vissa människor tror fullt ut på Gud i vårt och torrt , glädje och sorg. I mina ögon är tron en gåva som man måste mata på något sätt. Min far har en tro som känns otroligt orubblig, även i svåra stunder som när min mor var väldigt sjuk så litade han på att herren skulle ta oss igenom allt. Vi kunde höra honom gråta och nästan klaga på Gud på nätterna, men han stod fast vid att Gud hade ett syfte med vad som hände.

Farsan hade som många gånger rätt, han vet att Gud kan lösa och han vet att allt verkar till det bästa för dem som älskar Jesus. Ibland är det så lätt att tro, när herren svara på ens böner då tror vi, speciellt när han svarar på det sättet vi vill. Ibland gör han det så mirakulöst och öser över mer välsignelser än vad vi begärt, herren är överflödets Gud. Men så fort något börjar gå emot oss, så fort allt inte rullar som vi vill så börjar vi fråga oss om han är där, om han finns, om han kan göra allt , om han älskar oss. Vi har sett miraklen om och om igen, vi är så tillfälligt tacksamma när allt går som det ska, när han förlöser oss, men när något inte blir som vi vill så tvivlar vi på att Gud vill vårt bästa.

Precis som judarna när de vandrade ut ur Egypten. De tvivlade på Guds förmåga att hjälpa dem, trots att de sett mirakel efter mirakel. Hela folket stod och såg när havet öppnade sig, de såg dödens ängel komma, alla plågor som drabbade Egypten men trots det så började de tvivla på att Gud ville deras bästa, därför var det få som fick se det lovade landet. Jag tror samma sak gäller för oss idag, vår otro på Jesus blod och att korset förlöser oss kommer att leda till att många inte kommer att se himmelriket som vi har blivit lovade. Det är vår tro på Jesus som leder till evigt liv, vår förtröstan att han är med oss i vårt och torrt. Även om inte allt blir exakt som vi vill , så vet vi att allt verkar till det bästa för dem som älskar Jesus. Har vi den säkerheten så kan inget rubba oss och inget kan skilja oss från Guds kärlek och det han har lovat oss. Så prisa herren även i stormen, tron förlöser, tron ger dig frihet och styrka. 

Herren är alltid där! 


Är du jordens salt?

Jag lyssnade på en predikan idag av Pastor Carter Conlon från Time Square Church. När jag är ute och powerwalkar så kan det ofta vara skönt med en predikan i lurarna. Pastor Conlon talade om att vi kristna måste agera jordens salt, precis som Jesus sa att vi var. Saltets betydelse för jorden i Jesu tid var stor av olika anledningar , exempelvis för konservering , som läkningsmedel, matlagningingridiens m.m, det var helt enkelt essentiellt. Därför var det inte så konstigt att Jesus tog salt som exempel när han talade om sin kropp. Men frågan är, agerar vi som jordens salt? Är vi bra exempel, konserverar vi herrens moral och principer som vi borde göra.

Bringar vårt beteende och attytid helande eller är vi med och trycker ner folk. Salt ger törst, så är vi salt så gör det att andra törstar efter att ha det där extra som vi har, det där som de inte kan sätta fingret på, det där hoppet, den där glädjen, den där godheten som de inte kan precisera? Det där som är Jesus i oss, Gud i oss, den helige ande i oss? Jag kan erkänna att jag inte agerar som jordens salt, väldigt ofta agerar jag fel, väldigt ofta agerar jag som andra. Jag säger inte ifrån när folk snackar skit om nån eller när någon agerar rent ut sagt oförskämt. Jag gör som många andra, undviker att konfrontrera , pga av rädsla förmodligen. När jag tittar på mitt liv så tror jag inte att mitt beteende motiverar människor att vilja söka mer av Gud (kanske vissa välsignelser). De flesta i min omkrets vet nog inte ens hur seriös jag är med min tro.  

Pastor Conlons predikan fick mig att tänka väldigt mycket idag, jag behöver bli mer ödmjuk, jag behöver vara där mer för människor. Hur kan jag kalla mig för kristi medföljare och enbart fokusera på mig själv? Därför är mitt mål att med hjälp av den helige ande bli jordens salt. Mitt agerande ska spegla Jesus och hans kärlek. Det handlar inte bara om att allt ska vara bekvämt utan att det ska vara rätt och kärleksfullt. Folk ska se mig och bli törstiga på Jesus. Har du tittat på ditt liv och analyserat om du är jordens salt? Kanske vill herren förändra något i ditt liv, lyssna på vad han har att säga och joina resten av jordens salt!

Jesu frid!   

När kyrkan blir underhållning!

Jag var på en gudtjänst idag och det var ett fint möte med barnvälsignelse. Jag har gått till den här församlingen ett tag och jag tycker att den är sund och vettig i många fall. Dock så har jag lite svårt för underhållningsinriktningen församlingen har. Visst ska folk uppskatta kyrkan och trivas, men predikan får inte bli som en föreläsning om livet, en predikan ska handla om Guds or och Guds vilja anser jag. När huvudpastorn i församlingen predikar så brukar han predika just detta, han gör det på ett ödmjukt sätt , han predikar Guds ord och Guds vilja, vissa tar till sig andra tänker på annat. Men ordet är ordet.


Detta händer med kyrkan överlag känner jag, vi är så måna av att få folk att gå till kyrkorna att vi offrar ordet och det sättet ordet borde förmedlas på. Det blir mer ett underhållningscenter än herrens plats. Jag ser det runt omkring mig, olika nystartade kyrkor som försöker locka ungdomar med en cool style, där svordomar och världslig musik är helt okej att använda både av medlemar och ledare. Det tar emot så mycket i mitt hjärta och min själ när jag ser detta runt omkring mig, när jag ser hur kristi kropp förmultnar. Jag är ingen perfekt människa, jag lever inte perfekt men jag försöker inte hitta något alternativ till sanningen som får mig att må bättre. Min sanning är att Gud älskade mig så mycket att jag inte behöver vara perfekt eftersom min perfektion finns i blodet han utgjöt för mig.


Jag vill inte gå till kyrkan och få ett halvvärldsligt ord om hur man ska få perspektiv i livet. Då kan jag läsa en självförbättringsbok. Jag vill gå och höra Gud ord, så som det är sagt, i dess sammanhang kan man uttyda vad Gud vill säga. Öppnar man sitt hjärta så kommer den helige anden att göra sitt verk inom dig och du kommer att förstå Guds ord och hans mening. Idag vill de flesta inte ha ordet som det är, det vill skapa sitt egna ord ur bibeln, ett ord som passar vårt kött och vilja inte Guds. Därför har vi olika kyrkor, olika doktriner , olika tycken och olika perspektiv till ordet. Men det finns bara ett sant ord, innerst inne så vet alla vad som är rätt och fel, alla vet vad ordet vill säga på något sätt, men det är vi som väljer att se bort från sanningen och det är något många kommer att få ångra för alltid!

Jesus älskar dig!

Varför är det jobbigt att söka herren?

Det är så återkommande i mitt liv, så återkommande i min vardag, jag sköter jobbet, jag sköter träningen, jag sköter till och med kosten oftast. Där har jag kontroll, men något jag misssköter om och om igen är min tid med herren. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt, jag förstår inte vad det är som tar min tid men allt tid och ork verkar vara borta när jag ska söka herren. Jag vet att det är en prioriteringsfråga, jag måste börja ha min andakt innan jag gör något annat, men det jag inte förstår själv är varför det ska vara så svårt för mig att sätta herren först av allt.

Egentligen är det så enkelt att jag böjer mina knän på morgonen eller direkt efter jobbet, innan jag sätter igång med något, där just där borde herrens tid vara. När jag tränar på morgonen, när jag går ut och promenerar så brukar jag lyssna på en predikan eller på kristen musik, det fungerar för då är man igång, men när jag är hemma så verkar det som att allt motstånd i världen uppenbarar sig enbart för att jag inte ska ägna tid åt min Gud. Jag känner att jag förlorar helig kraft när jag inte söker Gud tillräckligt. Jag känner att jag blir mer omoralisk, jag tappar min fattning, svordomar kommer ut lättare, mitt beteende förändras. Även min familj påverkas, bristen på bön och herrens närhet har gjort att vi inte ber lika mycket för flera saker som behöver bön.

Det känns som om herren gett upp på mig, jag kan inte disciplinera mig som jag en gång kunde, allt jag vill är att ha honom i min närhet. Allt jag vill är att ha tillbaka den där viljan och glädjen att prisa honom, men jag förstår delvis varför jag inte känner så. Jag har tagit några steg in i världen igen, andra saker har blivit viktigare jag känner det så tydligt, men jag vill ha herren främst. Jag behöver honom även om inget är fel på mig, även om allt flyter på som det ska.  JAg vill bygga upp min tro inför de svåra tiderna, jag vill bygga upp en helig kraft som den heliga anden ligger bakom, jag vill inte bara ha en tillfällig kick utan ett liv med herren.

Herre ge inte upp på mig, lämna mig inte, jag älskar dig!



Herrens vilja och hans spelplan

I söndags morse var jag på en Gudtjänst här i Malmö igen och predikan var åter en gång inspirerande. Pastorn talade om Guds vilja och hur många av oss missuppfattar Guds vilja och hans plan. Vi ser Guds vilja som en tidslinje där vi ska försöka ligga så nära linjen som möjligt och där större utsvängningar är totalt tabu och därför är många rädda för att pröva saker för att vi tror att det inte är Guds vilja. Många lever under denna fördömelse och lever inte i den frihet och välsignelse som Gud har gett oss. Vi försöker slaviskt följa en linje som faktiskt blir för religiös för vårt egna bästa. Pastorn menade istället att vårt liv är som en fotbollsplan där man har klarar linjer på vad som är utanför och innanför planen.

Utanför planen är synd och det är förbjudet att spela bollen där, detta vet vi egentligen, vi vet att vi lever i synd när vi spelar bollen utan för planen ( bildligt talat) utanför linjerna är det förbjudet att spela.. Men på planen (innanför linjerna) så har vi fritt utrymme att spela bollen, pröva saker, prövs oss fram, vi har frihet och välsignelse från Gud. Jag tyckte bilden som pastorn målade upp var väldigt fin och sann av vårt liv och Guds vilja. Jag skulle dock vilja utöka den lite till med en domare till denna livets fotbollsplan. För även om Gud ger oss friheten att inom planen springa med bollen, och pröva nya saker osv så kan han ibland blåsa för frispark och straff på planen. När vi har lagt våra liv i Guds händer så kommer han att leda oss rätt genom den helige anden, ibland håller vi inte med, men han vet det bästa. 


Den helige anden agerar som en fotbollsdomare ofta i vårt liv, detta gör han för att leda oss in i välsignelsen han vill ge oss, dvs leda oss rätt. För vissa måste han blåsa friskpark/straff flera gånger, för andra färre gånger. Han delar nog ut något gult och rött kort här och där också för den delen. Men om vi litar på att allt verkar till det bästa för de som älskar Jesus så måste vi lyda domaren och skärpa vårt spel. I dagens samhälle så har många tröttnat på att följa reglerna på planen så de lämnar planen och går ut i synd, de lyssnar inte på domarn längre, de ser inte att linjerna blir mer och mer avlägnsa i deras liv, det dom uppfattar som frihet är bara en illusion. Den sanna friheten och glädjen finns i herrens fotbollsplan , där han har kontroll och han vet vårt bästa. Tack Jesus för att du leder, tillrättavisar, ger frihet och för att du älskar mig.

God natt! 

Ibland behövs disciplin i herren!

Jag har sagt det ett tag nu, jag har sagt att det är dags att sluta gå ut, sluta betee mig som alla andra. När vänner rycker i en och vill ha med en ut så är det svårt att motstå att dras med, varje fredag är det en kamp, varje lördag likaså, jag faller ofta för det. Jag dricker inte så mycket, jag är inte heller ute för att ragga tjejer som alla andra gör, men bara känslan av att vara ute känns fel. Krogen är ett deprimerande ställe egentligen, folk blir för tillfället annorlunda, killar drickar och är kungar, tjejer dricker och vill visa sig så mycket som möjligt, i den världen möts all ytlighet och all sorg på en och samma gång. Svenska folkets undanflykt från verkligheten heter alkohol, det är den som är orsak till så mycket ont i vårt samhälle, så mycket våld, splittrade familjer, så mycket sorg.

Att motstå sådant som inte behagar Gud är inte alltid lätt, faktum är att i dagens värld är det, som många säger, svårare än någonsin tidigare. Frestelserna är otroligt många, folk vill inte ha några principer eller regler att följa de vill ha underhållning, de vill släppa verkligheten för en stund och leva ut sånt som köttet begär. Många kristna tycker att det är okej att betee sig hur som, så länge inte deras hjärtan säger emot så anser de att Gud inte har något emot det, men bibeln säger att hjärtat kan lätt lura oss med sina begär. Vi vet inte alltid vad som behagar Gud, det är därför vi måste uppdatera oss med herrens ord, det som står där är vår livskarta. Vi vill ta genvägar till allt men vi behöver ha disciplin för att kunna komma till den helighet som Gud vill ge oss. De enda vi bedrar när vi förnekar våra synder är oss själva, genom att förneka synden förnekar vi vad Jesus gjort på korset för oss.

Herren känner dig, han känner dig så mycket bättre än du någonsin kommer känna dig själv, han älskar dig så otroligt mycket och vill hjälpa dig med dina kamper. Men hur ska han göra det, om du inte vill det? Hur ska han hjälpa dig om inte du erkänner att du inte klarar av att vara den han vill att du ska vara? Jag tvivlar på att vi helt kan disciplinera vårt kött, för vårt kött kommer alltid vara kött och dess begär är världsliga, men jag tror på att vi ibland måste känna till herrens moraliska lagar och principer. Jag tror att vi ibland måste disciplinera oss att följa honom och hans vilja, då tror jag att den helige ande kommer och hjälper oss. Det är sååå svårt, det är så svårt att motstå, den här helgen blir första helgen på länge som jag inte går ut med mina vänner, men jag hoppas att det är den första av många. Om jag går ut så vill jag undvika att dricka, det ska bli min bön och jag vill verkligen sluta med det och av den anledningen vet jag att den helige ande kommer att vara med mig där. Herren leder mig rätt! 

Guds välsignelse till er!

Livet är för kort!

Alla är vi dödliga i detta jordiska liv, känd som okänd, fattig som rik, liten som stor, vit som svart, det vi alla har gemensamt är att vi inte kommer härifrån levande. Idag gick en känd svensk idrottsprofil bort. Jag lider med familjen och bara tanken på att en sån ung stjärnas liv rycks bort på detta olyckliga sätt får en att tänka väldigt mycket. Livet är för kort för att slösa det på onödiga och ytliga saker. Livet är för kort för att försöka samla på sig så mycket pengar som möjligt, vi kommer ändå lämna jorden tomhänta. Livet är för kort för att enbart tänka på ytlighet och saker som bara påverkar människor negativt.

Jag tror många, inklusive mig själv,  måste omfördela sina prioriteringar. Vi måste leva närmare Gud, närmare vår frälsare Jesus. Vi måste söka oss bort från den falska lyckan som vi letar efter, lyckan som många tror kommer från pengar och ytlighet. Idag verkar allt frid och fröjd men imorgon kan livet vara över. Bara Gud vet när sådant händer, bara Gud vet när det är dags. Det kan hända genom en olycka, eller genom att Jesus kommer tillbaka. På vilket sätt det än händer så är livet för kort för att spendera sin tid på sådant som inte kommer att förändra dig själv och andra människor till ett evigt liv .

Den enda vägen till riktig lycka, den enda vägen till riktig frid är Jesus. Den enda vägen till evig säkerhet är Jesus. Bara genom han kan vi få evigt liv, bara genom honom kommer vi att kunna känna att vad som än händer så har han allt i sina händer. Jag vet hur svårt det är, jag vet hur mycket som lockar där ute men det finns ingen större säkerhet eller lycka än Jesus. Bara han kan andas liv och glädje i dig, bara i honom kan du vara 100 % säker. Innebär detta att du aldrig kommer att ha problem eller gå igenom svårigheter? Nej! Men han kommer vara där hela tiden, han kommer bära dig och du kommer aldrig att vara själv. Och om herren av någon anledning bestämt sig för att ta hem dig tidigare än du trott, så kommer du att vara lycklig för evigt med honom! Den säkerheten kan inga pengar i världen köpa!

God bless

Varför är det så svårt?

När jag vände mig tillbaka till herren så trodde jag att förändringen skulle bli enklare än såhär, men jag har märkt att man är så indoktrinerad i synd att man ibland inte förstår hur utbredd den är. Vissa synder återkommer i ens liv, fast man liksom vill hålla sig borta ifrån dem så är köttet så starkt. Jag lyssnade på en predikan där pastorn talade om att det är helt omöjligt för oss att bemästra vårt kött av egen hand, det måste vara den helige andes verk. Ofta när vi begått en synd och ångrar oss så är det köttet som ångrar sig tillfälligt, köttet har skuldkänslor inför Gud, men köttets lustar försvinner inte.

Om det inte är fött och återupprättat av den helige anden så kvittar det hur mycket vi försöker disciplinera oss, vårt kött kommer att vinna över oss. Det är det som är skillnaden mellan att vara pånyttfödd genom kristus eller vara en religiös människa. Det finns många saker i mitt liv som jag önskar inte fanns, många tankar och världsanpassade synsätt som jag önskar att jag inte hade, men de finns där. I mina ögon är det inte något konstigt, men jag vet att det är fel i Gud ögon. Jag vill be herren om hjälp med dessa saker, jag vill be herren att öppna mina ögon mot det som är synd i hans ögon. Även om saker faller mig naturligt så är de inte rätt.

Jesus ljus kan lysa över synden i mitt liv så att jag går från död till liv, enbart då kan jag bli fullkomlig i honom. Det är enbart när ljuset lyser över mig som jag kan börja förändringen. Det är så sjukt svårt att ändra sitt synsätt idag. Vi lever i en värld där all världens frestelse är över oss hela tiden, mitt framför ögonen ser vi perversiteter som tidigare generationer aldrig under några omständigheter skulle acceptera. Media matar världen med all skit, all omoral, all odisciplin och själviskhet att folk helt enkelt har blivit sina egna Gudar. När man lever i en värld som är så , så är det svårt att simma mot strömmen och tänka annorlunda. Men det finns en hjälp för att komma till den insikten och det är genom den helige ande. När Jesus dog på korset för oss, så gav han oss all liv i världen, och vi har en ande på vår sida för att vinna kampen över köttet. Frågan ä,r vill vi vinna kamperna? Låt inte ditt kött svara på den frågan!

Jesus kärlek till er!


Utan kärlek splittras Kristi Kropp!

På söndag ska jag pröva något nytt, jag ska besöka en ny kyrka. Den kyrkan jag har gått till på sistone har varit bra som mitt förra inlägg angav så var förra veckan predikan riktigt bra och jag tycker om stämningen i kyrkan. Har dock inte kommit in riktigt i församlingen och vill pröva mig fram innan jag bestämmer mig helt. I grund och botten så förstår jag inte varför vi har så många olika kyrkor och samfund, vi tillhör ju alla samma kropp. Varför måste en ny kyrka startas upp så fort någon inte känner eller tycker precis som någon annan? Den enda som är nöjd med detta arrangemang är förmodligen fienden, då han vet att kristi kropp är svagare när vi är splittrade.

Hur ska vi göra för att hitta kärnan i evangeliet när vi blir sura på varandra för ingenting? Vi är ju värre än världen på många sätt, sekulariserade människor försöker i alla fall komma överens om någonting, kompromissa och reda ut. Vi i kyrkan startar en ny kyrka när vi inte pallar med varandra. Vi vinklar det lite annorlunda, vi försöker hitta vår egna nisch som om detta var någon företagsverksamhet. Det är dags att vi samlar ihop våra krafter och evangeliserar och hjälper folk tillsammans, i sanningen. Målet är ändå evigheten tillsammans med herren. Vi har tappat det viktigaste av allt, kärleken. Den kärleken som Gud visade genom att skicka oss Jesus, den kärlek som Jesus visade när han dog för oss på korset. Den äkta kärleken överkommer allt. Paulus skriver i 1 Kor 13:1-7
1Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.2Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.3Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.4Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,5och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.6Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.7Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.
Jag tror många i församlingen har glömt detta, jag tror många ledare är mer rädda för att mista sin position och sin auktoritet än att vara den ödmjuka, kärleksfulla tjänaren som en kristen är menad att vara. För hade vi verkligen förstått denna del av bibeln där Paulus pratar om kärlek så hade vi inte haft alla konflikter vi har i dagens splittrade Kristi Kropp. Som jag började så ska jag besöka en ny kyrka på söndag, men jag hoppas att det snart, väldigt snart bara är en stor kyrka i hela stan. En kyrka som lovprisar Guds namn, evangeliserar , hjälper sina medmänniskor, talar sanningen i ordet, inte försöker tillmötesgå folk synder, men främst av allt är fylld av kärlek.

God natt!

Äntligen!

Den här söndagen började underbart. Jag hade förmånen att delta i en Gudtjänst där predikan var helt fantastisk. Den var helt ärlig, den var rakt på sak, den var tydlig men även mitt i allt ändå ödmjuk. Pastorn predikade om hur vi kristna har blivit "ateisiska kristna". Hur vi försöker sänka ribban på vad det innebär att vara kristen för att rättvisa vårt beteende och vårt ansvar. Det är exakt motsatsen till vad det är att vara kristen. Att vara kristen är att låta ljuset lysa över oss så vi kan se vad i livet (våra synder) som för oss bort från Gud. Att inte acceptera synder i våra liv dvs sänka standarden att vara som Jesus. Målet är att vara som Jesus, vi kommer förmodligen aldrig att bli lika rena som honom men genom att förneka våra synder så kommer vi längre bort ifrån Gud och då blir korset mindre värt. När vi erkänner, ångrar och försöker vända oss bort från våra synder då kommer vi närmare ljuset och heligheten. Då kommer kristi blod och renar oss från den orenhet som kommit in i vårt liv och frihet och riktig frid kommer in i våra liv.

Pastorn fortsatte med exempel på beteenden som många kristna börjat dela med sekulariserade människor. Exempelvis egoismen vi har i oss där vi bara tänker på oss själva, de våra och ingen annan, plånboken är viktigare än något annat, var lärljungarna sådana? Att sexualiteten tillhör äktenskapet (offentligt äktenskap) och hur många försöker komma förbi detta genom att sänka ribban för vad det står i biblen om sex. Han pratade om att vi kommer att få simma motströms hela tiden eftersom den här världen går ifrån moral, principer och sunda värderingar. Vi om några måste försöka behålla dessa grundvärderingar och inte flyta med strömmen även om hela världen håller på att bli pervers och korrupt. 

Jag måste säga att jag var så otroligt imponerad av denna predikan. Pastorn drog paralleller till sig själv, hans kamper och hans behov av att be Gud om förlåtelse varje dag. JAg prisar Gud för en sådan människa och äntligen fick jag i Sverige se en ödmjuk David Wilkerson. Även om inte ens 70% av de som satt i församlingssalen skulle erkänna det så behövde alla höra detta, varenda kotte, jag om någon behövde höra det. Jag lever i ständig synd, jag kämpar med det och jag ber herren att skicka den helige ande för att döma min mun, mitt beteende och låta hans ljus avslöja synderna i mitt liv. Blir jag perfekt direkt? Absolut inte , men att leva i förnekelse om synden, att låtsas att det är okej att synda och att jag inte kan göra något åt det, det är den största lögnen fienden har kommit på mot de troende. Skulle jag inte be om förlåtelse för alla mina synder så vet jag att himmelrikets dörrar kommer att vara stängda för mig. Därför behöver jag herrens ljus som avslöjar allt, även sådant som jag för tillfället accepterat trots att det är synd.

Jag avslutar med att citera David Wilkerson: "Whatever you think about your inmoral deeds, whatever excuses you want to find to your inmoral behaviour, call it what it is, Sin"

God bless!

Jag avslutar med att citera

Vila i herrens kraft!

Jag har försökt att göra det till en vana, en rutin att varje morgon när jag vaknar och ska in i duschen stänga på ett youtube clip som är väldigt speciellt för mig. Det är ett klipp som gjordes in memory of David Wilkerson och som heter "Veil myself in you". Där har man klippt ihop en predikan där David W predikar om att förtrösta i herren, hans ord och hans armar. Lita på vad han lovat dig och mig. De orden han predikar ger mig ett otroligt lugn, även när vågorna och stormen verkar som starkast. Jag är vid ett vägskäl i mitt liv, det är så mycket som förändras, så mycket som jag inte kan hantera själv. Men där i slutet av mig själv där finns herren, när vi inte orkar och där vi inte klara mer där vet jag att han är.

Har du någonsin känt så? Att du har panik för en situation som du inte riktigt kan hantera? Har du känt att "jag klarar inte det här och om jag inte fixar det så är det kört". Där människokraft inte längre finns, finns antingen två vägar den mörka eller den ljusa sidan. Herren fyller upp tomheten och bristen när du inte kan mer. Jag har sett det i så många delar av mitt liv och i slutändan så förtröstar jag på honom i allt. Just nu har jag en situation i mitt liv som är ohanterlig och det kan gå åt skogen eller förmildras, det är inget jag kan påverka, men jag vet att allt verkar till det bästa för de som älskar Jesus. Folk har kallat mig för allt möjligt, de kan inte förstå att jag kan lita på nåt jag inte kan se. Men vad har de för hopp utan sin tro? Vart vänder de sig när paniken kommer, när alla problem hopar sig och det känns som om det inte finns någon utväg? Det finns tillfälliga tillflyktsorter men bara en evig tillflyktort.

Människor idag lever inte i verkligheten och när verkligheten hinner ikapp dem så vet de inte vart de ska vända sig, det gör mig ledsen. Folk vågar inte vända sig till herren för man idiotförklaras, men genom att visa vår säkerhet i herren, genom att visa vad han gör i våra liv både i vått och torrt, så blir vi de vittnen som världen behöver. Jag säger inte att den förtröstan på herren kommer enkelt, jag kämpar med den dagligen, men ofta tar Gud mig till den punkten att jag endast har honom kvar att lita på och jag tackar honom för det. Jag tror att det största beviset på hans kärlek är att jag får känna hans omsorg där mina begränsningar finns. Han älskar mig trots den person jag varit och den person jag i många fall fortfarande är. Den enda friden någon någonsin kommer att hitta på denna jord är den när man helt litar och lägger sitt liv i herrens händer, jag vill bli perfekt där, men det kommer att ta tid. Misstförstå mig inte, jag kommer fortfarande, vandra, äta, jobba och göra allt som vanligt men samtidigt kommer jag att veta att allt som kommer emot mig har herren i sina händer. Jag är inte där ännu, kanske inte ens in närheten men tanken att ha den friden hos herren ger mig ett hopp och en glädje som ingen kan ta ifrån mig.

"Lord, I have lifted my hands to you, I have trusted you, I have claimed your promises, you are who you said you are, and from now on, from this day on, Im gonna veil myself, Im gonna cut myself off from all confidence in my flesh, or in people, or in anyone else. Im gonna throw myself at your mercy, your grace, your power, your glory, AND IM VEILING MYSELF IN CHRIST." /David Wilkerson

Gud välsigne din helg!

Hatet mot kristna ökar

Igår blev jag ganska sur och ledsen när jag var på Stortorget här i Malmö. Det berömda punkbandet NOFX spelade både fulla och höga mitt på torget och provocerade allt och alla. Detta är inte något nytt då det liksom är "deras grej". Jag och några vänner gick förbi och kollade på och hörde allt skit som kom ut ur deras mun. Mina vänner som är okristna tyckte att det hela var bra och musiken i sig (när man inte hör vad de säger) är liksom helt OK. Men mitt i allt detta provocerande och struntsnacket så frågar huvudsångaren, "alla här i Sverige är ateister va?" Då hörs det största skriet på hela kvällen då folk jublar och skriker jaa! Han fortsätter med att säga att alla som tror på Gud är efterblivna idioter och jublet fortsätter.

Detta visar så uppenbart vart den här världen är påväg, förföljelsens tider är verkligen här. Jag märker det när jag berättar för folk att jag är kristen. Mina kollegor och vänner reagerar som om jag vore störd. Min chef tittade på mig och frågade tre gånger "men inte på allvar va?" Jag bara jo, jag vittnade för honom om hur jag fick jobbet. Hur Gud ledde mig dit jag är. Efter det har han försökt att provocera mig framför de andra, men jag har inte brytt mig, min säkerhet är i Gud. Andra säger, men du som är så smart och njuter av livet hur kan du tro? Jag brukar säga, hur kan jag inte tro när jag har besökt de ställen jag besökt. Hur kan jag inte tro när jag kör genom skånes landskap och ser skönheten i naturen? Det folk ser som anledning att inte tro, eldar på min tro och gör den starkare. Det kommer att komma en tid då jag kommer att få lida för Jesus, folk kommer att sluta vara mina vänner, människor kommer att behandla mig annorlunda, men min säkerhet måste vara hos Gud. JAg kämpar med det.

Det finns två vägar att gå när "the time of tribulation comes". Antingen förnekar man herren och garanterar att han förnekar en när man står vid domedagen. Eller så tar man upp sitt kors och ber för kraft att ta sig igenom förföljelsens tid. Idag vill många kristna liksom ta en genväg. De vill vara del av världen och förneka herren antingen verbalt eller genom deras handlingar, sedan vill de samtidigt ha frälsning och evigheten. Jag tror inte att det kommer att gå, antingen så är man herrens eller så är man världens. Processen mot helighet och ångran är en sak, då ser herren i ditt hjärta att du vill gå mot helighet, men att leva i förnekelse och synd utan ångran kan vara det största misstaget du gör i ditt liv. Förnekar du din synd, förnekar du vad Jesus gjorde på korset för dig. Stå upp för den som älskar dig över allt annat, för den som offrade sitt liv för dig. För när den här världen tar slut, när allt det här är går upp i rök så kommer hans kärlek att bestå i evigheternas evighet. Den kärleken ovärderlig!

Jesus älskar dig!



Helandeskola, varför?

Jag fick nyligen höra att de hade haft en helandeskola här i Malmö, jag var inte där men det har varit intressant att läsa om historierna efter helande skolan. Tror jag att Gud kan hela människor, ABSOLUT! Tror jag att det sker helanden idag? ABSOLUT! Jag har sett det med egna ögon. Visst stärker det ens tro? Visst är det vackert att se Guds kraft komma in där människans vishet och hopp tar slut. Men tror jag att helandets gåva är given till alla? ABSOLUT inte! Liksom Paulus skriver så har herren gett oss olika gåvor, och jag tror att alla kan bli helade men att vissa har fått gåvan att be för andra och på så sätt vara Guds helandeverktyg på jorden.

Att få sin gåva uppenbarad av Gud är en lång process av bön, fasta och heligt levande. Jag tror inte att Gud ger gåvor till vem som helst. Jag tror inte att Gud ger helandets gåva  till en person som kanske lever i synd eller en person som är ny i tro och inte har förståelse för alla delar. Helande är kopplat till Guds helighet, Guds hjärta och för att kunna få ta del av denna helighet måste personen i fråga leva heligt, personen måste inte vara perfekt, men den måste vara nära Guds och hans vilja.

Att ta hit några predikanter från USA som förmodligen tar bra betalt, innebär inte att alla som går på skolan kommer att bli några secret healers. Helande är inte tillfälligt, helande är permanent. Att helt plötsligt kunna lyfta sin arm under ett möte betyder inte att man har blivit helad, men att vara förlamad och kunna gå konstant därefter det är helande. Varför ser vi inte lika mycket helande idag som man gjorde förr? Det är för att vår tro inte är lika stark, våra liv är inte lika rena, vår vilja är inte Guds vilja längre. Ger Gud oss för mycket blir vi stolta, vi försöker tjäna på de gåvor vi fått av Gud. Vi ser det runt omkring oss. Exempelvis en pastor som Benny Hinn som en gång var en stor herrens man, idag går han omkring och gör shower för att tjäna mer pengar, hans gåva kommer (om den inte redan har) tas ifrån honom. Nu betalar han folk så att de låtsas vara sjuka och säga att de blir helade, fokus har flyttats från herrens tysta helande till en lukrativ verksamhet. Tror ni att Gud uppskattar detta?

Jag tror att herrens helande är tyst och ödmjuk. Men den största anledningen till att vi ser mindre och mindre riktiga helanden är att fel personer försöker marknadsföra helande. Herren behöver inte att man hittar på historier eller förstorar dem, han kan marknadsföra sig själv. I ödmjukhet kom han, i ödmukhet, helade hand, i ödmjukhet dog han för oss. Vart i biblen läser man att lärjungarna inte kunde hela någon? Näe de levde i sådan helighet att varje gång de bad för någong och sa "I jesus namn" så blev personen i fråga helad, oavsett sjukdom. Att leva i helighet är början till alla Guds gåvor, oavsett vad någon helande expert från USA säger.

Herrens frid till er!

Vågar man tro på förändring?

Nu har det gått väldigt lång tid sedan jag skrev, jag har avvikit en del ifrån mina vanliga rutiner, jag tror jag fick för mycket av det goda. Men mitt hjärta har längtat efter Gud och nu när sommarn och allt hängande och flängande börjar ta slut så känner jag att det är dags att ta upp bloggandet igen.  För cirka åtta månader sen så fick jag vara med om hur Guds kraft berörda mig och hur han ville ha min uppmärksamhet igen. Det var ingen smärtfri process, oo nej, många tårar fälldes mycket kamp hade jag, men han var där. Det blir dock lätt att man börjar slarva lite på sökande efter Gud när allt känns bättre, men Gud gör ändå nya saker i mitt liv.

Jag har ett tag levt i ett samboskap som jag vet inte är Guds vilja, jag har bett länge att Guds vilja ska ske i det här förhållandet, jag ville inte ta några drastiska omogna beslut. Sakta men säkert har Gud förändrat oss och även om det inte är smärtfritt, så håller mitt förhållande på att ta slut och vi ska flytta ifrån varandra. Självklart är det sorgligt och delvis svårt, men samtidigt så vet jag att det är Guds vilja och att han kommer att vara med mig och därför känns allt under omständigheterna bra.

Det är mycket som händer i livet, mycket förändras, mycket som måste förbättras. Jag vet själv att jag har delar i mitt liv som jag måste förbättra, delar som jag måste ta tag i. Delar som många säger "ää det är väl inget att bry sig om", men som jag vet att Gud vill att jag ska förändra. I början på året, handlade allt om att söka mer av Gud och allt vad han ville, men ibland är vi inte förberedda på heligheten som kommer med Gud. Sakta men säkert har jag märkt att jag tog mig vatten över huvudet. Medan Gud gjorde underverk i vissa delar av mitt beteende glömde jag bort att jobba på andra. Ett exempel är min säkerhet i herren.

Som personer har vi tusen viljor och ofta gör det oss osäkra. Vi blir ytliga världsliga personer som börjar leta efter sådant som vi vet bara kommer att ge oss tillfällig underhållning inte permanent glädje( som bara kan komma från Gud). Den osäkerheten jag har , har fått mig att agera osäkert mot olika personer och kanske till och med oförskämt. Varför har det blivit så? En osäker person vet aldrig hur han ska agera, han vågar inte ta steg, vågar inte ta för sig, han vet ju inte hur man ska styra båten på det här ensliga havet vi kallar livet. Man börjar titta på vågorna, man börjar titta på alla runt omkring, man börjar jämföra sig med andra. Jag kan garantera dig en sak, om du känner att du inte duger, om du jämför dig med andra, om du ser på deras framgång, deras hus, bil , utseende och känner att du skulle vilja ha det. Då kan jag garantera dig att har du Kristus i ditt liv så har du så mycket mer än vad de någonsin kommer att ha. Det kanske inte alltid verkar som det, men bakom den här nya "Solsidan" fasaden döljer sig sorg, smärta och lidande som tillfälligt kan fyllas upp av prylar och alkohol. Men som aldrig kommer att försvinna så länge inte den helige ande kommer in och gör det underverk som Gud skickade honom att göra.

En pastor sa en gång att underhållning är djävulens substitut till äkta glädje. Jag har levt i världen länge, jag har träffat många av dessa personer, jag har smakat på dess underhållning
och jag vet att den inte ger annat än tillfällig underhållning. Jag har varit på fest med alla möjliga på olika klubbar på Stureplan i STHLM, Avenyn i GBG, Lilla Torg /Möllan i Malmö. Jag har festat  och levt utelivet i de flesta storstäderna i västvärlden. Det jag kommit fram till är att världen går skrämmande snabbt åt fel håll. Folk mår dåligt, allt är yta nu, alla vill överträffa den andra, människor agerar som djur. De roffar åt sig vad de vill ha för att släcka sitt ego och sin lust, folk lever inte i verkligheten. Jag har sett så många tomma blickar, så många människor som vill framstå som självsäkra, men som det lyser sorg och ängslan över. En god okristen vän sa till mig, "där ute, där vi ibland går ut, det finns ingen värre värld, folk tror att självförtroende är självsäkerhet, de tror att om de drar hem nån för en kväll så är man kung, han sa: jag har gjort det massa ggr det har aldrig, aldrig fått mig att må bättre dagen efter, den som säger det ljuger dig rätt upp i ansiktet, det är patetiskt.

Självförtroende är ett sätt för hjärnan att kicka igång något i dig som du egentligen inte är, bara för att du tror att du ska må bättre av det. Självsäkerhet däremot det är något man har, då vet du vad och vem du är. Som kristen behöver jag inte söka min säkerhet i mig själv, jag behöver inte leta efter bästa sättet, läsa i Aftonbladet om de 10 stegen till att bättra mig själv eller lyssna på något förbättringsband. Min säkerhet mitt jag behöver identifieras med min frälsare, mitt förtroende, min säkerhet och min tro behöver vara hos honom. Då vet jag att även om det känns som om hela världen runt omkring mig rasar, även om jag inte är där jag vill vara, även om jag inte ser ut som jag vill göra eller har det jag vill ha, så är jag säker på att han vet vad han gör och att min evighet i härlighet finns hos honom. Finner du den säkerheten kan ingen ta ifrån dig äkta glädje och det finns inget, inget som kan få dig att må bättre. När du har detta kommer andra undra vad du har som det inte har, de kommer börja fråga dig om kuren, dieten eller medicinen du går på. Då har du ett svar till dem och det svaret är Jesus Kristus.



Om du vill ha äkta förändring i ditt liv, om du känner att du behöver bli mer självsäker, eller du kanske behöver bli av med ett missbruk eller beteende som du vet är ohälsosamt för dig och din omgivning. Vänd dig till herren och be om styrka och kraft. Jag har börjat med att försöka disciplinera mig i flera områden och genom herren vet jag att jag kommer att lyckas. Då kommer den goda förändringen att ske av glädje inte bara tvång. Jag vågar tro att herren kan förändra mig och göra mig till en bättre person. Han älskar mig och omfamnar mig i allt och även om jag mår dåligt ibland, även om världsliga saker berör mig ibland, även om jag inte alltid känner mig som något speciellt så vet jag innerst inne att jag är Guds speciella, älskade, unika lamm. Den säkerheten kan ingen ta ifrån mig och inga pengar eller ytlighet i världen kan köpa det.

God Bless



Ett bevis på äkta kärlek från din pastor!

Många pastorer förnekar den, många människor vill inte höra det men den finns där. Den där kampen vi inte vill kännas vid, kampen vi inte vill tala om, kampen som skrämmer oss. Den andliga kampen varnas vi för hela tiden i biblen och ändå finns det folk som indirekt (genom tystnad) visar att de inte tror på den.

En pastor som det talas mycket om nu för tiden, han pratar mycket om Jesus kärlek, han talar väldigt teologiskt och vist till örat som inte vill känna sig dömd i synderna de lever i. Jag lyssnade på hans predikningar för att lära mer mig mer om hur och vad han predikar om. Jag märkte snabbt att han var mer en säljare än en pastor. Men något som jag verkligen märkte var att han aldrig pratade om den andliga kampen. Han pratar aldrig heller om den helige anden och hur han är vår styrka. Han pratar enbart om Jesus ( som är vår frälsare), men han pratar inte om helheten om Gud eller sanningen. Hur kan man ha det ena utan det andra? Hur kan man säga att man älskar folk och vill hjälpa dem och samtidigt pratar halvsanningar? Om någon verkligen bryr sig om mig, om någon verkligen älskar mig så vill jag att han ska berätta hela sanningen till mig, hur ont det än gör, för den sanningen kommer inte bara att göra mig fri den kommer att rädda mig från evig fördömelse.

Så hur kan en människa stå vid en talarstol och tala all världens gojja, skämta bort allt och inte med kärleken som han påstår sig ha, varna folk för de andliga kamperna. Det har varit en börda för mig att se att detta pågår här i Sverige. Det har tyngt mitt hjärta, men den helige anden ha gett mig frid och han arbetar med min stolthet. Det är slutdiskuterat nu, jag kommer att be för dessa människor, jag kommer att be för de som känner sig bekväma i sin synd, jag är och har varit där och Gud har väckt mig. Jag kommer inte att kunna visa för en person som är andligt blind att denna lever i synd så länge han hör och känner att det är okej. Lika lite som jag kan visa en blind person hur en byggnad ser ut. Jag kan bara be att Gud öppnar personens hjärta, liksom jag kan be att en blind person får sin syn tillbaka.

Jag uppmanar dig att be för alla människor i vårt Sverige som blir vilseledda. Vissa pastorer vill få ,oss som säger emot dessa halvsanningar, att framstå som gammalmodiga, hycklare som menar på att vi är syndfria. Jag om nån kan erkänna att jag definitivt  inte är syndfri, jag kämpar varje dag med mina synder. Men jag lever i ångran och jag hör hellre en sanning som gör ont nu men som leder till evigt liv än en lögn som leder till evig död. Jag tackar herren för den kyrka jag har hittat och för de pastorer som talar så frimodigt och ödmjukt om felen jag gör. Det är ett bevis på sann kärlek, när du vill att någons själ ska komma till himlen. För tro mig så som biblen beskriver den eviga plågan, så vill du inte ens att din värsta fiende ska komma till helvetet, just därför säger Jesus till oss att be för dem vi har något emot. Så äkta kärlek handlar inte bara om att få och höra det som gör en bekväm hela tiden.

Äkta kärlek från en person bevisas när han är ärliga och vill leda dig på rätt väg enligt vad bibeln säger, så ni tillsammans en dag kommer att lovprisa herren i himmelriket. Följ herrens ord och försök inte att vara bekväm om du lever i synd, vänd dig bort från pastorer som låter dig vara bekväm när du lever fel. Deras kärlek är inte äkta, för dem är det viktigare att du tycker om dem, göder dera församling och att deras församling växer. Din första kärlek ska vara Jesus och han själv sa att om du älskar honom så ska du följa hans bud, ha det som mål i ditt liv så kommer du att få ett evigt liv i slutändan.

Guds välsignelse

/RC

Tidigare inlägg
RSS 2.0