21 Veckor

På söndag ska jag pröva något nytt, jag ska besöka en ny kyrka. Den kyrkan jag har gått till på sistone har varit bra som mitt förra inlägg angav så var förra veckan predikan riktigt bra och jag tycker om stämningen i kyrkan. Har dock inte kommit in riktigt i församlingen och vill pröva mig fram innan jag bestämmer mig helt. I grund och botten så förstår jag inte varför vi har så många olika kyrkor och samfund, vi tillhör ju alla samma kropp. Varför måste en ny kyrka startas upp så fort någon inte känner eller tycker precis som någon annan? Den enda som är nöjd med detta arrangemang är förmodligen fienden, då han vet att kristi kropp är svagare när vi är splittrade.

Hur ska vi göra för att hitta kärnan i evangeliet när vi blir sura på varandra för ingenting? Vi är ju värre än världen på många sätt, sekulariserade människor försöker i alla fall komma överens om någonting, kompromissa och reda ut. Vi i kyrkan startar en ny kyrka när vi inte pallar med varandra. Vi vinklar det lite annorlunda, vi försöker hitta vår egna nisch som om detta var någon företagsverksamhet. Det är dags att vi samlar ihop våra krafter och evangeliserar och hjälper folk tillsammans, i sanningen. Målet är ändå evigheten tillsammans med herren. Vi har tappat det viktigaste av allt, kärleken. Den kärleken som Gud visade genom att skicka oss Jesus, den kärlek som Jesus visade när han dog för oss på korset. Den äkta kärleken överkommer allt. Paulus skriver i 1 Kor 13:1-7

¹Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.²Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.³Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.⁴Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,⁵och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.⁶Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.⁷Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.

Jag tror många i församlingen har glömt detta, jag tror många ledare är mer rädda för att mista sin position och sin auktoritet än att vara den ödmjuka, kärleksfulla tjänaren som en kristen är menad att vara. För hade vi verkligen förstått denna del av bibeln där Paulus pratar om kärlek så hade vi inte haft alla konflikter vi har i dagens splittrade Kristi Kropp. Som jag började så ska jag besöka en ny kyrka på söndag, men jag hoppas att det snart, väldigt snart bara är en stor kyrka i hela stan. En kyrka som lovprisar Guds namn, evangeliserar , hjälper sina medmänniskor, talar sanningen i ordet, inte försöker tillmötesgå folk synder, men främst av allt är fylld av kärlek.

God natt!