21 Veckor

På söndag ska jag pröva något nytt, jag ska besöka en ny kyrka. Den kyrkan jag har gått till på sistone har varit bra som mitt förra inlägg angav så var förra veckan predikan riktigt bra och jag tycker om stämningen i kyrkan. Har dock inte kommit in riktigt i församlingen och vill pröva mig fram innan jag bestämmer mig helt. I grund och botten så förstår jag inte varför vi har så många olika kyrkor och samfund, vi tillhör ju alla samma kropp. Varför måste en ny kyrka startas upp så fort någon inte känner eller tycker precis som någon annan? Den enda som är nöjd med detta arrangemang är förmodligen fienden, då han vet att kristi kropp är svagare när vi är splittrade.

Hur ska vi göra för att hitta kärnan i evangeliet när vi blir sura på varandra för ingenting? Vi är ju värre än världen på många sätt, sekulariserade människor försöker i alla fall komma överens om någonting, kompromissa och reda ut. Vi i kyrkan startar en ny kyrka när vi inte pallar med varandra. Vi vinklar det lite annorlunda, vi försöker hitta vår egna nisch som om detta var någon företagsverksamhet. Det är dags att vi samlar ihop våra krafter och evangeliserar och hjälper folk tillsammans, i sanningen. Målet är ändå evigheten tillsammans med herren. Vi har tappat det viktigaste av allt, kärleken. Den kärleken som Gud visade genom att skicka oss Jesus, den kärlek som Jesus visade när han dog för oss på korset. Den äkta kärleken överkommer allt. Paulus skriver i 1 Kor 13:1-7

¹Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.²Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.³Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.⁴Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,⁵och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.⁶Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.⁷Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.

Jag tror många i församlingen har glömt detta, jag tror många ledare är mer rädda för att mista sin position och sin auktoritet än att vara den ödmjuka, kärleksfulla tjänaren som en kristen är menad att vara. För hade vi verkligen förstått denna del av bibeln där Paulus pratar om kärlek så hade vi inte haft alla konflikter vi har i dagens splittrade Kristi Kropp. Som jag började så ska jag besöka en ny kyrka på söndag, men jag hoppas att det snart, väldigt snart bara är en stor kyrka i hela stan. En kyrka som lovprisar Guds namn, evangeliserar , hjälper sina medmänniskor, talar sanningen i ordet, inte försöker tillmötesgå folk synder, men främst av allt är fylld av kärlek.

God natt!

Den här söndagen började underbart. Jag hade förmånen att delta i en Gudtjänst där predikan var helt fantastisk. Den var helt ärlig, den var rakt på sak, den var tydlig men även mitt i allt ändå ödmjuk. Pastorn predikade om hur vi kristna har blivit "ateisiska kristna". Hur vi försöker sänka ribban på vad det innebär att vara kristen för att rättvisa vårt beteende och vårt ansvar. Det är exakt motsatsen till vad det är att vara kristen. Att vara kristen är att låta ljuset lysa över oss så vi kan se vad i livet (våra synder) som för oss bort från Gud. Att inte acceptera synder i våra liv dvs sänka standarden att vara som Jesus. Målet är att vara som Jesus, vi kommer förmodligen aldrig att bli lika rena som honom men genom att förneka våra synder så kommer vi längre bort ifrån Gud och då blir korset mindre värt. När vi erkänner, ångrar och försöker vända oss bort från våra synder då kommer vi närmare ljuset och heligheten. Då kommer kristi blod och renar oss från den orenhet som kommit in i vårt liv och frihet och riktig frid kommer in i våra liv.

Pastorn fortsatte med exempel på beteenden som många kristna börjat dela med sekulariserade människor. Exempelvis egoismen vi har i oss där vi bara tänker på oss själva, de våra och ingen annan, plånboken är viktigare än något annat, var lärljungarna sådana? Att sexualiteten tillhör äktenskapet (offentligt äktenskap) och hur många försöker komma förbi detta genom att sänka ribban för vad det står i biblen om sex. Han pratade om att vi kommer att få simma motströms hela tiden eftersom den här världen går ifrån moral, principer och sunda värderingar. Vi om några måste försöka behålla dessa grundvärderingar och inte flyta med strömmen även om hela världen håller på att bli pervers och korrupt. 

Jag måste säga att jag var så otroligt imponerad av denna predikan. Pastorn drog paralleller till sig själv, hans kamper och hans behov av att be Gud om förlåtelse varje dag. JAg prisar Gud för en sådan människa och äntligen fick jag i Sverige se en ödmjuk David Wilkerson. Även om inte ens 70% av de som satt i församlingssalen skulle erkänna det så behövde alla höra detta, varenda kotte, jag om någon behövde höra det. Jag lever i ständig synd, jag kämpar med det och jag ber herren att skicka den helige ande för att döma min mun, mitt beteende och låta hans ljus avslöja synderna i mitt liv. Blir jag perfekt direkt? Absolut inte , men att leva i förnekelse om synden, att låtsas att det är okej att synda och att jag inte kan göra något åt det, det är den största lögnen fienden har kommit på mot de troende. Skulle jag inte be om förlåtelse för alla mina synder så vet jag att himmelrikets dörrar kommer att vara stängda för mig. Därför behöver jag herrens ljus som avslöjar allt, även sådant som jag för tillfället accepterat trots att det är synd.

Jag avslutar med att citera David Wilkerson: "Whatever you think about your inmoral deeds, whatever excuses you want to find to your inmoral behaviour, call it what it is, Sin"

God bless!

Jag avslutar med att citera

Jag har försökt att göra det till en vana, en rutin att varje morgon när jag vaknar och ska in i duschen stänga på ett youtube clip som är väldigt speciellt för mig. Det är ett klipp som gjordes in memory of David Wilkerson och som heter "Veil myself in you". Där har man klippt ihop en predikan där David W predikar om att förtrösta i herren, hans ord och hans armar. Lita på vad han lovat dig och mig. De orden han predikar ger mig ett otroligt lugn, även när vågorna och stormen verkar som starkast. Jag är vid ett vägskäl i mitt liv, det är så mycket som förändras, så mycket som jag inte kan hantera själv. Men där i slutet av mig själv där finns herren, när vi inte orkar och där vi inte klara mer där vet jag att han är.

Har du någonsin känt så? Att du har panik för en situation som du inte riktigt kan hantera? Har du känt att "jag klarar inte det här och om jag inte fixar det så är det kört". Där människokraft inte längre finns, finns antingen två vägar den mörka eller den ljusa sidan. Herren fyller upp tomheten och bristen när du inte kan mer. Jag har sett det i så många delar av mitt liv och i slutändan så förtröstar jag på honom i allt. Just nu har jag en situation i mitt liv som är ohanterlig och det kan gå åt skogen eller förmildras, det är inget jag kan påverka, men jag vet att allt verkar till det bästa för de som älskar Jesus. Folk har kallat mig för allt möjligt, de kan inte förstå att jag kan lita på nåt jag inte kan se. Men vad har de för hopp utan sin tro? Vart vänder de sig när paniken kommer, när alla problem hopar sig och det känns som om det inte finns någon utväg? Det finns tillfälliga tillflyktsorter men bara en evig tillflyktort.

Människor idag lever inte i verkligheten och när verkligheten hinner ikapp dem så vet de inte vart de ska vända sig, det gör mig ledsen. Folk vågar inte vända sig till herren för man idiotförklaras, men genom att visa vår säkerhet i herren, genom att visa vad han gör i våra liv både i vått och torrt, så blir vi de vittnen som världen behöver. Jag säger inte att den förtröstan på herren kommer enkelt, jag kämpar med den dagligen, men ofta tar Gud mig till den punkten att jag endast har honom kvar att lita på och jag tackar honom för det. Jag tror att det största beviset på hans kärlek är att jag får känna hans omsorg där mina begränsningar finns. Han älskar mig trots den person jag varit och den person jag i många fall fortfarande är. Den enda friden någon någonsin kommer att hitta på denna jord är den när man helt litar och lägger sitt liv i herrens händer, jag vill bli perfekt där, men det kommer att ta tid. Misstförstå mig inte, jag kommer fortfarande, vandra, äta, jobba och göra allt som vanligt men samtidigt kommer jag att veta att allt som kommer emot mig har herren i sina händer. Jag är inte där ännu, kanske inte ens in närheten men tanken att ha den friden hos herren ger mig ett hopp och en glädje som ingen kan ta ifrån mig.

"Lord, I have lifted my hands to you, I have trusted you, I have claimed your promises, you are who you said you are, and from now on, from this day on, Im gonna veil myself, Im gonna cut myself off from all confidence in my flesh, or in people, or in anyone else. Im gonna throw myself at your mercy, your grace, your power, your glory, AND IM VEILING MYSELF IN CHRIST." /David Wilkerson

Gud välsigne din helg!

Igår blev jag ganska sur och ledsen när jag var på Stortorget här i Malmö. Det berömda punkbandet NOFX spelade både fulla och höga mitt på torget och provocerade allt och alla. Detta är inte något nytt då det liksom är "deras grej". Jag och några vänner gick förbi och kollade på och hörde allt skit som kom ut ur deras mun. Mina vänner som är okristna tyckte att det hela var bra och musiken i sig (när man inte hör vad de säger) är liksom helt OK. Men mitt i allt detta provocerande och struntsnacket så frågar huvudsångaren, "alla här i Sverige är ateister va?" Då hörs det största skriet på hela kvällen då folk jublar och skriker jaa! Han fortsätter med att säga att alla som tror på Gud är efterblivna idioter och jublet fortsätter.

Detta visar så uppenbart vart den här världen är påväg, förföljelsens tider är verkligen här. Jag märker det när jag berättar för folk att jag är kristen. Mina kollegor och vänner reagerar som om jag vore störd. Min chef tittade på mig och frågade tre gånger "men inte på allvar va?" Jag bara jo, jag vittnade för honom om hur jag fick jobbet. Hur Gud ledde mig dit jag är. Efter det har han försökt att provocera mig framför de andra, men jag har inte brytt mig, min säkerhet är i Gud. Andra säger, men du som är så smart och njuter av livet hur kan du tro? Jag brukar säga, hur kan jag inte tro när jag har besökt de ställen jag besökt. Hur kan jag inte tro när jag kör genom skånes landskap och ser skönheten i naturen? Det folk ser som anledning att inte tro, eldar på min tro och gör den starkare. Det kommer att komma en tid då jag kommer att få lida för Jesus, folk kommer att sluta vara mina vänner, människor kommer att behandla mig annorlunda, men min säkerhet måste vara hos Gud. JAg kämpar med det.

Det finns två vägar att gå när "the time of tribulation comes". Antingen förnekar man herren och garanterar att han förnekar en när man står vid domedagen. Eller så tar man upp sitt kors och ber för kraft att ta sig igenom förföljelsens tid. Idag vill många kristna liksom ta en genväg. De vill vara del av världen och förneka herren antingen verbalt eller genom deras handlingar, sedan vill de samtidigt ha frälsning och evigheten. Jag tror inte att det kommer att gå, antingen så är man herrens eller så är man världens. Processen mot helighet och ångran är en sak, då ser herren i ditt hjärta att du vill gå mot helighet, men att leva i förnekelse och synd utan ångran kan vara det största misstaget du gör i ditt liv. Förnekar du din synd, förnekar du vad Jesus gjorde på korset för dig. Stå upp för den som älskar dig över allt annat, för den som offrade sitt liv för dig. För när den här världen tar slut, när allt det här är går upp i rök så kommer hans kärlek att bestå i evigheternas evighet. Den kärleken ovärderlig!

Jesus älskar dig!

Jag fick nyligen höra att de hade haft en helandeskola här i Malmö, jag var inte där men det har varit intressant att läsa om historierna efter helande skolan. Tror jag att Gud kan hela människor, ABSOLUT! Tror jag att det sker helanden idag? ABSOLUT! Jag har sett det med egna ögon. Visst stärker det ens tro? Visst är det vackert att se Guds kraft komma in där människans vishet och hopp tar slut. Men tror jag att helandets gåva är given till alla? ABSOLUT inte! Liksom Paulus skriver så har herren gett oss olika gåvor, och jag tror att alla kan bli helade men att vissa har fått gåvan att be för andra och på så sätt vara Guds helandeverktyg på jorden.

Att få sin gåva uppenbarad av Gud är en lång process av bön, fasta och heligt levande. Jag tror inte att Gud ger gåvor till vem som helst. Jag tror inte att Gud ger helandets gåva  till en person som kanske lever i synd eller en person som är ny i tro och inte har förståelse för alla delar. Helande är kopplat till Guds helighet, Guds hjärta och för att kunna få ta del av denna helighet måste personen i fråga leva heligt, personen måste inte vara perfekt, men den måste vara nära Guds och hans vilja.

Att ta hit några predikanter från USA som förmodligen tar bra betalt, innebär inte att alla som går på skolan kommer att bli några secret healers. Helande är inte tillfälligt, helande är permanent. Att helt plötsligt kunna lyfta sin arm under ett möte betyder inte att man har blivit helad, men att vara förlamad och kunna gå konstant därefter det är helande. Varför ser vi inte lika mycket helande idag som man gjorde förr? Det är för att vår tro inte är lika stark, våra liv är inte lika rena, vår vilja är inte Guds vilja längre. Ger Gud oss för mycket blir vi stolta, vi försöker tjäna på de gåvor vi fått av Gud. Vi ser det runt omkring oss. Exempelvis en pastor som Benny Hinn som en gång var en stor herrens man, idag går han omkring och gör shower för att tjäna mer pengar, hans gåva kommer (om den inte redan har) tas ifrån honom. Nu betalar han folk så att de låtsas vara sjuka och säga att de blir helade, fokus har flyttats från herrens tysta helande till en lukrativ verksamhet. Tror ni att Gud uppskattar detta?

Jag tror att herrens helande är tyst och ödmjuk. Men den största anledningen till att vi ser mindre och mindre riktiga helanden är att fel personer försöker marknadsföra helande. Herren behöver inte att man hittar på historier eller förstorar dem, han kan marknadsföra sig själv. I ödmjukhet kom han, i ödmukhet, helade hand, i ödmjukhet dog han för oss. Vart i biblen läser man att lärjungarna inte kunde hela någon? Näe de levde i sådan helighet att varje gång de bad för någong och sa "I jesus namn" så blev personen i fråga helad, oavsett sjukdom. Att leva i helighet är början till alla Guds gåvor, oavsett vad någon helande expert från USA säger.

Herrens frid till er!

Nu har det gått väldigt lång tid sedan jag skrev, jag har avvikit en del ifrån mina vanliga rutiner, jag tror jag fick för mycket av det goda. Men mitt hjärta har längtat efter Gud och nu när sommarn och allt hängande och flängande börjar ta slut så känner jag att det är dags att ta upp bloggandet igen.  För cirka åtta månader sen så fick jag vara med om hur Guds kraft berörda mig och hur han ville ha min uppmärksamhet igen. Det var ingen smärtfri process, oo nej, många tårar fälldes mycket kamp hade jag, men han var där. Det blir dock lätt att man börjar slarva lite på sökande efter Gud när allt känns bättre, men Gud gör ändå nya saker i mitt liv.

Jag har ett tag levt i ett samboskap som jag vet inte är Guds vilja, jag har bett länge att Guds vilja ska ske i det här förhållandet, jag ville inte ta några drastiska omogna beslut. Sakta men säkert har Gud förändrat oss och även om det inte är smärtfritt, så håller mitt förhållande på att ta slut och vi ska flytta ifrån varandra. Självklart är det sorgligt och delvis svårt, men samtidigt så vet jag att det är Guds vilja och att han kommer att vara med mig och därför känns allt under omständigheterna bra.

Det är mycket som händer i livet, mycket förändras, mycket som måste förbättras. Jag vet själv att jag har delar i mitt liv som jag måste förbättra, delar som jag måste ta tag i. Delar som många säger "ää det är väl inget att bry sig om", men som jag vet att Gud vill att jag ska förändra. I början på året, handlade allt om att söka mer av Gud och allt vad han ville, men ibland är vi inte förberedda på heligheten som kommer med Gud. Sakta men säkert har jag märkt att jag tog mig vatten över huvudet. Medan Gud gjorde underverk i vissa delar av mitt beteende glömde jag bort att jobba på andra. Ett exempel är min säkerhet i herren.

Som personer har vi tusen viljor och ofta gör det oss osäkra. Vi blir ytliga världsliga personer som börjar leta efter sådant som vi vet bara kommer att ge oss tillfällig underhållning inte permanent glädje( som bara kan komma från Gud). Den osäkerheten jag har , har fått mig att agera osäkert mot olika personer och kanske till och med oförskämt. Varför har det blivit så? En osäker person vet aldrig hur han ska agera, han vågar inte ta steg, vågar inte ta för sig, han vet ju inte hur man ska styra båten på det här ensliga havet vi kallar livet. Man börjar titta på vågorna, man börjar titta på alla runt omkring, man börjar jämföra sig med andra. Jag kan garantera dig en sak, om du känner att du inte duger, om du jämför dig med andra, om du ser på deras framgång, deras hus, bil , utseende och känner att du skulle vilja ha det. Då kan jag garantera dig att har du Kristus i ditt liv så har du så mycket mer än vad de någonsin kommer att ha. Det kanske inte alltid verkar som det, men bakom den här nya "Solsidan" fasaden döljer sig sorg, smärta och lidande som tillfälligt kan fyllas upp av prylar och alkohol. Men som aldrig kommer att försvinna så länge inte den helige ande kommer in och gör det underverk som Gud skickade honom att göra.

En pastor sa en gång att underhållning är djävulens substitut till äkta glädje. Jag har levt i världen länge, jag har träffat många av dessa personer, jag har smakat på dess underhållning
och jag vet att den inte ger annat än tillfällig underhållning. Jag har varit på fest med alla möjliga på olika klubbar på Stureplan i STHLM, Avenyn i GBG, Lilla Torg /Möllan i Malmö. Jag har festat  och levt utelivet i de flesta storstäderna i västvärlden. Det jag kommit fram till är att världen går skrämmande snabbt åt fel håll. Folk mår dåligt, allt är yta nu, alla vill överträffa den andra, människor agerar som djur. De roffar åt sig vad de vill ha för att släcka sitt ego och sin lust, folk lever inte i verkligheten. Jag har sett så många tomma blickar, så många människor som vill framstå som självsäkra, men som det lyser sorg och ängslan över. En god okristen vän sa till mig, "där ute, där vi ibland går ut, det finns ingen värre värld, folk tror att självförtroende är självsäkerhet, de tror att om de drar hem nån för en kväll så är man kung, han sa: jag har gjort det massa ggr det har aldrig, aldrig fått mig att må bättre dagen efter, den som säger det ljuger dig rätt upp i ansiktet, det är patetiskt.

Självförtroende är ett sätt för hjärnan att kicka igång något i dig som du egentligen inte är, bara för att du tror att du ska må bättre av det. Självsäkerhet däremot det är något man har, då vet du vad och vem du är. Som kristen behöver jag inte söka min säkerhet i mig själv, jag behöver inte leta efter bästa sättet, läsa i Aftonbladet om de 10 stegen till att bättra mig själv eller lyssna på något förbättringsband. Min säkerhet mitt jag behöver identifieras med min frälsare, mitt förtroende, min säkerhet och min tro behöver vara hos honom. Då vet jag att även om det känns som om hela världen runt omkring mig rasar, även om jag inte är där jag vill vara, även om jag inte ser ut som jag vill göra eller har det jag vill ha, så är jag säker på att han vet vad han gör och att min evighet i härlighet finns hos honom. Finner du den säkerheten kan ingen ta ifrån dig äkta glädje och det finns inget, inget som kan få dig att må bättre. När du har detta kommer andra undra vad du har som det inte har, de kommer börja fråga dig om kuren, dieten eller medicinen du går på. Då har du ett svar till dem och det svaret är Jesus Kristus.



Om du vill ha äkta förändring i ditt liv, om du känner att du behöver bli mer självsäker, eller du kanske behöver bli av med ett missbruk eller beteende som du vet är ohälsosamt för dig och din omgivning. Vänd dig till herren och be om styrka och kraft. Jag har börjat med att försöka disciplinera mig i flera områden och genom herren vet jag att jag kommer att lyckas. Då kommer den goda förändringen att ske av glädje inte bara tvång. Jag vågar tro att herren kan förändra mig och göra mig till en bättre person. Han älskar mig och omfamnar mig i allt och även om jag mår dåligt ibland, även om världsliga saker berör mig ibland, även om jag inte alltid känner mig som något speciellt så vet jag innerst inne att jag är Guds speciella, älskade, unika lamm. Den säkerheten kan ingen ta ifrån mig och inga pengar eller ytlighet i världen kan köpa det.

God Bless