När hjärtat längtar efter herren.

Herre, mitt hjärta skriker efter dig, jag känner ofta för att lyfta mina händer mot dig. När jag är ute och motionerar så kvittar det nästan vilken musik som kommer i lurarna, min själ vill fortfarande prisa dig. Jag har vandrat ifrån dig lite, jag vet att du har skyddat mig från att gå helt tillbaka till den synd jag en gång levde i, men ibland känner jag att jag kommer längre och längre ifrån dig. Herre du är min stabilitet min mittpunkt mitt allt, jag vill att det ska fortsätta så. Jag ser dig överallt i mitt liv, jag ser dig i olika processer i olika moment, i oron , i glädjen, sorgen , i bönen, i njutningen, vänskapen, i familjen, ja i allt.

Herre du ger mig den styrka jag behöver när saker inte går som jag vill, du har visat mig din godhet och din kärlek på så många sätt, det är jag som inte tagit in den kärleken helt och ändå fortsätter du vara där för mig, ändå så står du ut med mig. Jag förtjänar inte din nåd, jag förtjänar inte din kärlek men du är ändå där och jag har märkt att den helige anden agerar och låter mitt hjärta och mitt jag reagera. Jesus, fortsätt att verka i mitt liv, fortsätt att förändra mitt liv, även om jag sakta vandrat bort så längtar mig hjärta till dig. Jag bad dig skydda mig från att falla tillbaka helt i mitt gamla liv och nu när jag tänker efter så ser jag hur du agerat för att hjälpa mig med detta.

Vad vore jag utan dig? Hur skulle jag må utan dig? Orosmolnen på marknaden som drar in skrämmer folk och ibland blir jag skrämd. Ibland känner jag den där rädslan som de icke troende har, den där rädslan för framtiden och allt som man inte kan påverka. Men då där när jag kommer till slutet av min rädsla så finns du där, jag vet att du har allt i dina händer, jag vet att du kommer ta hand om mig oavsett hur det ser ut. Du hjälper mig att bli ödmjuk, att uppskatta det lilla, att se dina välsignelser. Hjälp mig att fortsätta vara lojal till dig i det lilla, både ekonomiskt och andligt. Hjälp mig att hålla mina ögon på jorden och inte på pengar och saker. Hjälp mig att uppskatt det jag har, att njuta av det men inte att vara besatt av något annat än dig herre.

Välsigna min familj och mina vänner, låt de få känna din närvaro när jag är i närheten. Visa mig vad du vill med min relation, må din vilja ske herre. Tack för allt du gör och jag vet att du kommer att svara på mina böner.
Tack för att du låter mitt hjärta längta efter dig, för hur jag än mår och känner, så vet jag att mitt hjärta slår för dig.

Jag älskar dig Jesus min herre!

Stop running from your fears

Idag lyssnade jag på en underbar predikan av Paston Carter Conlon, den här pastorn är en stor Guds man det märks inte bara på hans predikningar utan även på hans ärliget och ödmjukhet. Han predikade om att vi som kristna inte ska fly från våra rädslor utan bemöta dem i Jesus namn. De som lever utan Gud flyr när hinder kommer upp de vet inte vart de ska vända sig och hur de ska bemöta kampen. Men vi som har Jesus, vi som har Gud vi borde vara som David när han mötte Goliat. När alla andra i Israel såg denna fysiska jätte så gav de i stort sätt upp hoppet, deras hjärtan var inte fyllt av tron på Gud, men då steg David fram full av Guds ande och han såg en stor man , men själv så visste han att Gud var med honom och därför utmanade han Goliat och dräpte honom i Guds namn.

Vi har alla vår Goliat, vi har alla våra rädslor som vi inte vill bemöta och väldigt ofta så gömmer vi oss från dem. Vi tror ofta att Gud inte är med oss för att vi inte alltid lever som han vill att vi ska göra. Jag tror dock att Gud förstår oss men vi måste lära oss att bekämpa våra rädslor i Jesus namn. Herren har inte gett oss en ande av nederlag utan en ande av seger. Många kristna ger upp och tänker negativt, ofta väldigt ofta har vi en illusion om att allt kommer att gå åt skogen. I slutändan så ser vi att vår rädsla bara varit en illusion, fienden vill att vi ska tänka så, så att vi tvivlar på vår herre och vänder oss ifrån Gud. Om vi istället bemöter våra rädslor i Jesus namn kan vi nå segrar som vi i det fysiska inte kan förstå.

Lejonet används ofta i bibeln när det refereras till mod, ett lejons mod ligger i dess natur. Lejonet bemöter vilket annat djur som helst utan att tvivla, och modet och styrkan tillåter den oftast att vinna. I det fysiska kanske vi inte är som ett lejon, men i Guds namn i Jesus blod så kan vi få modet och kraften som lejonet har. Jag kämpar själv med flera rädslor som jag försökt fly ifrån, men de kommer ikapp mig titt som tätt. Många andra är rädda för vad Gud har planerat för dem. De har blivit kallade men tror att Gud vill att man ska leva i misär, de tror att Gud bara vill att man ska leva enkelt och inte njuta av livet. Det är en lögn från fienden, en stor lögn. Om herren kallar oss till något så är det för att han vet att det är till vårt bästa. Fly inte från herren för att du är rädd att han ska ta dig dit du tror att du inte vill vara. Gud vet bäst, lita på honom i varje situation han vägleder dig till. Kristna syster och broder, Gud kommer inte lämna dig lottlös, han kommer inte lämna dig hungrande eller utan tak över huvudet. Du har något mer än de som inte tror, du har en kraft, du har en Gud som alltid är med dig, var därför modig som ett lejon och bemöt dina rädslor. Gud is always abel!


Never Lonely

Mitt liv rör på sig en hel del, jag och min sambo håller på att flytta isär. Jag har länge förnekat felet med samboskap och i mig själv så känner jag inte att det är något fel, men vad jag har förstått så är det enligt bibeln fel. Nu ska jag inte försöka få det att framstå som om förändringen sker för att bibeln vill det, detta har kommit naturligt då vi märkt att det inte fungerar. Men jag har länge bett Gud visa vad hans vilja är  och han har på detta sätt varit ganska tydlig även om min sambo inte vill att dett ska vara över.

Många gånger så ser vi vissa saker som synd och andra saker som mindre synd vilket gör att vi börjar vi förneka vissa synder. Vi kategoriserar synder precis som vi förhåller oss till det. Därför är det lättare att vara fri från vissa synder som vi ser som grova exempelvis, mord, stöld mm, medans vi accepterar andra synder även om de i Guds ögon förmodligen är lika mycket synd. Jag vet själv att det är så för så tänker jag på olika nivåer. Ibland måste vi nästan tvinga oss att förstå att något är synd, pränta in det i huvudet på något sätt. Mitt samboskap har varit en synd i mitt liv som jag inte riktigt erkänt, jag har förnekat det både för mig och för andra. Jag har haft andra sådana synder, som herren efter hand har visat mig och som han faktiskt har hjälpt mig att bli fri ifrån.

Många har frågat mig om jag kommer att känna mig ensam nu när jag kommer att bo själv, jag har nämligen inte levt själv på fem år. Visst är förstatanken är lite småskrämmande, allt man gör kommer man i stort sett att göra själv, även om jag har många goda vänner och en stor familj så kommer det att bli mycket ensam tid. I det fysiska känner jag väl att jo lite ensam kan man känna sig, men helt ensam är jag aldrig. När jag går omkring här hemma pratar jag ofta med herren högt, jag vet att han är med mig, han är vid min sida. Så även om jag ser ensam ut och även om det ibland kommer att kännas ensamt så vet jag att jag egentligen aldrig är ensam för herren är med mig alla dagar intill tidena ände.

Gud välsigne er!

/RC

Morgonstund med herren!

Jag somnade ganska sent i natt och vaknade väldigt tidigt i morse, jag kände ett behov av att ha en liten morgonandakt. Ibland är den känslan så påtaglig som den bara kan bli , ibland har man inte den känslan alls och då behöver man disciplin för att ha en stund med herren. Jag finner det väldigt svårt att prioritera Gud många gånger, när jag har planerat att ta mig en stund så känns det som om allt kommer i vägen, jag tror inte att jag  är ensam om att uppleva detta. Det jag känner mer och mer är att varje gång jag har min andakt igen, även om det inte skett på ett tag så är han där min herren, han omsluter mig och säger, jag älskar dig.

Jag vill inte vara en sån person som bara vänder mig till herren när jag har behov, jag vill inte vara den personen IGEN kanske jag ska säga. Jag vill vända mig till Gud dagligen. Det ska vara lika viktigt att få andlig mat som fysisk mat och jag kämpar verkligen för detta men det är så svårt. Jag tror att enda vägen till en totalförändring i mitt liv är genom att jag matas av andlig kost varje dag. Vi kan inte hålla på att söka herren endast när vi har våra problem för om vi inte sår andlighet i goda tider så har vi ingen skörd i dåliga tider och då blir smällen hårdare. Detta ser vi genomgående i bibeln, konceptet att så och spara i goda tider för att ha inför dåliga tider. 

Detta gäller inte bara i den fysiska världen utan i den andliga också. I dåliga tider är det så uppenbart vem som sökt herren och lagt sin förtröstan på honom. Den som inte ser något hopp, den som gett upp allt han vänder sig till världens lösningar, men vi som kristna har vår lösning, vi har vårt hopp, vår tro, vår kärlek i Jesus. Börser kan falla, bomber kan sprängas, fabriker kan stängas, ja alla våra värdsliga mardrömmar kan slå in, men vi som sitter i båten som Jesus styr, vet att han kommer att ta oss in i torra land . Ibland vill han ta vissa av oss hem till honom, sånt vet vi inte, men så länge jag vet att han har kontrollen över mitt liv, att han vakar över mig , att han älskar mig och vill det bästa, då får nästa dag komma som den gör. Hur kan jag förbereda mig? Genom att söka honom dagligen. Efter andakten i morse så somnade jag igen och när jag vaknade kändes det som om en hand smekte min rygg och sa: "allt är OK du är min". Bara vår fader i himlen kan ge en den känslan. 


Ha en fin dag! 


Störst av allt är kärleken!

1 Korinthierbrevet 13

Kärleken är störst av allt
1Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.2Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.3Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.4Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,5och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.6Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.7Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.

8Alla de andliga gåvor som Gud ger kommer en dag att ta slut, men kärleken lever vidare i evighet. En dag kommer gåvan att profetera att upphöra, de många språken att tystna och kunskapen att ta slut.9All vår kunskap och allt vårt profeterande är bara detaljer i en underbar helhet och har därför sin begränsning.10När vi en gång ser den fullkomliga verkligheten, behöver vi inte längre dessa gåvor, som trots att de är underbara ändå är otillräckliga.11När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen sträcker sig mina tankar mycket längre och jag har lagt av det som är barnsligt.12På samma sätt kan vi bara se och förstå en del av Guds storhet nu. Det är som spegelbilden i en orolig vattenyta. Men en dag ska vi se honom i hans fullhet, ansikte mot ansikte. Allt det som jag nu vet är ofullkomligt, men då ska jag veta allt precis som Gud vet allt om mig nu.13När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - tron, hoppet och kärleken - men störst av dem är kärleken.

Dessa ord från Paulus säger så mycket om vad äkta kärlek är. Själv känner jag att det representerar vad Gud är för oss. Jag saknar så mycket av dessa egenskaper, jag önskar att jag vore mer ödmjuk, mindre stolt, mindre skrytsam och överlägsen. Mindre självisk och lättretad. Jag önskar att jag var så kärleksfull att jag alltid förväntade mig det bästa, hoppades i det längst och var beredd att uthärda allt. Denna kärlek som Paulus talar om är den kärlek som så många har glömt bort idag, det är därför vi ser familjer splittras, vi ser människor vara ensamma och många som har tappat respekten för sin kropp och sin moral.

Herre hjälp mig att blir mer kärleksfull och ödmjuk, gör mig mer lik dig, det är min bön. För störst av allt är kärleken.

 

Gud välsigne er!

 

 


Bara genom tron blir vi fria!

Ibland undrar jag vad det innebär att ha riktig tro, tror jag verkligen så mycket som jag skulle vilja tro? Är tron en gåva eller är tron något man hittar eller utvecklar? Vissa människor tror inte alls på Gud, vissa människor tror att det finns något men de vill inte kalla det för Gud, vissa människor tror på Gud men de tror inte han kan fixa allt och vissa människor tror fullt ut på Gud i vårt och torrt , glädje och sorg. I mina ögon är tron en gåva som man måste mata på något sätt. Min far har en tro som känns otroligt orubblig, även i svåra stunder som när min mor var väldigt sjuk så litade han på att herren skulle ta oss igenom allt. Vi kunde höra honom gråta och nästan klaga på Gud på nätterna, men han stod fast vid att Gud hade ett syfte med vad som hände.

Farsan hade som många gånger rätt, han vet att Gud kan lösa och han vet att allt verkar till det bästa för dem som älskar Jesus. Ibland är det så lätt att tro, när herren svara på ens böner då tror vi, speciellt när han svarar på det sättet vi vill. Ibland gör han det så mirakulöst och öser över mer välsignelser än vad vi begärt, herren är överflödets Gud. Men så fort något börjar gå emot oss, så fort allt inte rullar som vi vill så börjar vi fråga oss om han är där, om han finns, om han kan göra allt , om han älskar oss. Vi har sett miraklen om och om igen, vi är så tillfälligt tacksamma när allt går som det ska, när han förlöser oss, men när något inte blir som vi vill så tvivlar vi på att Gud vill vårt bästa.

Precis som judarna när de vandrade ut ur Egypten. De tvivlade på Guds förmåga att hjälpa dem, trots att de sett mirakel efter mirakel. Hela folket stod och såg när havet öppnade sig, de såg dödens ängel komma, alla plågor som drabbade Egypten men trots det så började de tvivla på att Gud ville deras bästa, därför var det få som fick se det lovade landet. Jag tror samma sak gäller för oss idag, vår otro på Jesus blod och att korset förlöser oss kommer att leda till att många inte kommer att se himmelriket som vi har blivit lovade. Det är vår tro på Jesus som leder till evigt liv, vår förtröstan att han är med oss i vårt och torrt. Även om inte allt blir exakt som vi vill , så vet vi att allt verkar till det bästa för dem som älskar Jesus. Har vi den säkerheten så kan inget rubba oss och inget kan skilja oss från Guds kärlek och det han har lovat oss. Så prisa herren även i stormen, tron förlöser, tron ger dig frihet och styrka. 

Herren är alltid där! 


Är du jordens salt?

Jag lyssnade på en predikan idag av Pastor Carter Conlon från Time Square Church. När jag är ute och powerwalkar så kan det ofta vara skönt med en predikan i lurarna. Pastor Conlon talade om att vi kristna måste agera jordens salt, precis som Jesus sa att vi var. Saltets betydelse för jorden i Jesu tid var stor av olika anledningar , exempelvis för konservering , som läkningsmedel, matlagningingridiens m.m, det var helt enkelt essentiellt. Därför var det inte så konstigt att Jesus tog salt som exempel när han talade om sin kropp. Men frågan är, agerar vi som jordens salt? Är vi bra exempel, konserverar vi herrens moral och principer som vi borde göra.

Bringar vårt beteende och attytid helande eller är vi med och trycker ner folk. Salt ger törst, så är vi salt så gör det att andra törstar efter att ha det där extra som vi har, det där som de inte kan sätta fingret på, det där hoppet, den där glädjen, den där godheten som de inte kan precisera? Det där som är Jesus i oss, Gud i oss, den helige ande i oss? Jag kan erkänna att jag inte agerar som jordens salt, väldigt ofta agerar jag fel, väldigt ofta agerar jag som andra. Jag säger inte ifrån när folk snackar skit om nån eller när någon agerar rent ut sagt oförskämt. Jag gör som många andra, undviker att konfrontrera , pga av rädsla förmodligen. När jag tittar på mitt liv så tror jag inte att mitt beteende motiverar människor att vilja söka mer av Gud (kanske vissa välsignelser). De flesta i min omkrets vet nog inte ens hur seriös jag är med min tro.  

Pastor Conlons predikan fick mig att tänka väldigt mycket idag, jag behöver bli mer ödmjuk, jag behöver vara där mer för människor. Hur kan jag kalla mig för kristi medföljare och enbart fokusera på mig själv? Därför är mitt mål att med hjälp av den helige ande bli jordens salt. Mitt agerande ska spegla Jesus och hans kärlek. Det handlar inte bara om att allt ska vara bekvämt utan att det ska vara rätt och kärleksfullt. Folk ska se mig och bli törstiga på Jesus. Har du tittat på ditt liv och analyserat om du är jordens salt? Kanske vill herren förändra något i ditt liv, lyssna på vad han har att säga och joina resten av jordens salt!

Jesu frid!   

När kyrkan blir underhållning!

Jag var på en gudtjänst idag och det var ett fint möte med barnvälsignelse. Jag har gått till den här församlingen ett tag och jag tycker att den är sund och vettig i många fall. Dock så har jag lite svårt för underhållningsinriktningen församlingen har. Visst ska folk uppskatta kyrkan och trivas, men predikan får inte bli som en föreläsning om livet, en predikan ska handla om Guds or och Guds vilja anser jag. När huvudpastorn i församlingen predikar så brukar han predika just detta, han gör det på ett ödmjukt sätt , han predikar Guds ord och Guds vilja, vissa tar till sig andra tänker på annat. Men ordet är ordet.


Detta händer med kyrkan överlag känner jag, vi är så måna av att få folk att gå till kyrkorna att vi offrar ordet och det sättet ordet borde förmedlas på. Det blir mer ett underhållningscenter än herrens plats. Jag ser det runt omkring mig, olika nystartade kyrkor som försöker locka ungdomar med en cool style, där svordomar och världslig musik är helt okej att använda både av medlemar och ledare. Det tar emot så mycket i mitt hjärta och min själ när jag ser detta runt omkring mig, när jag ser hur kristi kropp förmultnar. Jag är ingen perfekt människa, jag lever inte perfekt men jag försöker inte hitta något alternativ till sanningen som får mig att må bättre. Min sanning är att Gud älskade mig så mycket att jag inte behöver vara perfekt eftersom min perfektion finns i blodet han utgjöt för mig.


Jag vill inte gå till kyrkan och få ett halvvärldsligt ord om hur man ska få perspektiv i livet. Då kan jag läsa en självförbättringsbok. Jag vill gå och höra Gud ord, så som det är sagt, i dess sammanhang kan man uttyda vad Gud vill säga. Öppnar man sitt hjärta så kommer den helige anden att göra sitt verk inom dig och du kommer att förstå Guds ord och hans mening. Idag vill de flesta inte ha ordet som det är, det vill skapa sitt egna ord ur bibeln, ett ord som passar vårt kött och vilja inte Guds. Därför har vi olika kyrkor, olika doktriner , olika tycken och olika perspektiv till ordet. Men det finns bara ett sant ord, innerst inne så vet alla vad som är rätt och fel, alla vet vad ordet vill säga på något sätt, men det är vi som väljer att se bort från sanningen och det är något många kommer att få ångra för alltid!

Jesus älskar dig!

Varför är det jobbigt att söka herren?

Det är så återkommande i mitt liv, så återkommande i min vardag, jag sköter jobbet, jag sköter träningen, jag sköter till och med kosten oftast. Där har jag kontroll, men något jag misssköter om och om igen är min tid med herren. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt, jag förstår inte vad det är som tar min tid men allt tid och ork verkar vara borta när jag ska söka herren. Jag vet att det är en prioriteringsfråga, jag måste börja ha min andakt innan jag gör något annat, men det jag inte förstår själv är varför det ska vara så svårt för mig att sätta herren först av allt.

Egentligen är det så enkelt att jag böjer mina knän på morgonen eller direkt efter jobbet, innan jag sätter igång med något, där just där borde herrens tid vara. När jag tränar på morgonen, när jag går ut och promenerar så brukar jag lyssna på en predikan eller på kristen musik, det fungerar för då är man igång, men när jag är hemma så verkar det som att allt motstånd i världen uppenbarar sig enbart för att jag inte ska ägna tid åt min Gud. Jag känner att jag förlorar helig kraft när jag inte söker Gud tillräckligt. Jag känner att jag blir mer omoralisk, jag tappar min fattning, svordomar kommer ut lättare, mitt beteende förändras. Även min familj påverkas, bristen på bön och herrens närhet har gjort att vi inte ber lika mycket för flera saker som behöver bön.

Det känns som om herren gett upp på mig, jag kan inte disciplinera mig som jag en gång kunde, allt jag vill är att ha honom i min närhet. Allt jag vill är att ha tillbaka den där viljan och glädjen att prisa honom, men jag förstår delvis varför jag inte känner så. Jag har tagit några steg in i världen igen, andra saker har blivit viktigare jag känner det så tydligt, men jag vill ha herren främst. Jag behöver honom även om inget är fel på mig, även om allt flyter på som det ska.  JAg vill bygga upp min tro inför de svåra tiderna, jag vill bygga upp en helig kraft som den heliga anden ligger bakom, jag vill inte bara ha en tillfällig kick utan ett liv med herren.

Herre ge inte upp på mig, lämna mig inte, jag älskar dig!



Herrens vilja och hans spelplan

I söndags morse var jag på en Gudtjänst här i Malmö igen och predikan var åter en gång inspirerande. Pastorn talade om Guds vilja och hur många av oss missuppfattar Guds vilja och hans plan. Vi ser Guds vilja som en tidslinje där vi ska försöka ligga så nära linjen som möjligt och där större utsvängningar är totalt tabu och därför är många rädda för att pröva saker för att vi tror att det inte är Guds vilja. Många lever under denna fördömelse och lever inte i den frihet och välsignelse som Gud har gett oss. Vi försöker slaviskt följa en linje som faktiskt blir för religiös för vårt egna bästa. Pastorn menade istället att vårt liv är som en fotbollsplan där man har klarar linjer på vad som är utanför och innanför planen.

Utanför planen är synd och det är förbjudet att spela bollen där, detta vet vi egentligen, vi vet att vi lever i synd när vi spelar bollen utan för planen ( bildligt talat) utanför linjerna är det förbjudet att spela.. Men på planen (innanför linjerna) så har vi fritt utrymme att spela bollen, pröva saker, prövs oss fram, vi har frihet och välsignelse från Gud. Jag tyckte bilden som pastorn målade upp var väldigt fin och sann av vårt liv och Guds vilja. Jag skulle dock vilja utöka den lite till med en domare till denna livets fotbollsplan. För även om Gud ger oss friheten att inom planen springa med bollen, och pröva nya saker osv så kan han ibland blåsa för frispark och straff på planen. När vi har lagt våra liv i Guds händer så kommer han att leda oss rätt genom den helige anden, ibland håller vi inte med, men han vet det bästa. 


Den helige anden agerar som en fotbollsdomare ofta i vårt liv, detta gör han för att leda oss in i välsignelsen han vill ge oss, dvs leda oss rätt. För vissa måste han blåsa friskpark/straff flera gånger, för andra färre gånger. Han delar nog ut något gult och rött kort här och där också för den delen. Men om vi litar på att allt verkar till det bästa för de som älskar Jesus så måste vi lyda domaren och skärpa vårt spel. I dagens samhälle så har många tröttnat på att följa reglerna på planen så de lämnar planen och går ut i synd, de lyssnar inte på domarn längre, de ser inte att linjerna blir mer och mer avlägnsa i deras liv, det dom uppfattar som frihet är bara en illusion. Den sanna friheten och glädjen finns i herrens fotbollsplan , där han har kontroll och han vet vårt bästa. Tack Jesus för att du leder, tillrättavisar, ger frihet och för att du älskar mig.

God natt! 

Ibland behövs disciplin i herren!

Jag har sagt det ett tag nu, jag har sagt att det är dags att sluta gå ut, sluta betee mig som alla andra. När vänner rycker i en och vill ha med en ut så är det svårt att motstå att dras med, varje fredag är det en kamp, varje lördag likaså, jag faller ofta för det. Jag dricker inte så mycket, jag är inte heller ute för att ragga tjejer som alla andra gör, men bara känslan av att vara ute känns fel. Krogen är ett deprimerande ställe egentligen, folk blir för tillfället annorlunda, killar drickar och är kungar, tjejer dricker och vill visa sig så mycket som möjligt, i den världen möts all ytlighet och all sorg på en och samma gång. Svenska folkets undanflykt från verkligheten heter alkohol, det är den som är orsak till så mycket ont i vårt samhälle, så mycket våld, splittrade familjer, så mycket sorg.

Att motstå sådant som inte behagar Gud är inte alltid lätt, faktum är att i dagens värld är det, som många säger, svårare än någonsin tidigare. Frestelserna är otroligt många, folk vill inte ha några principer eller regler att följa de vill ha underhållning, de vill släppa verkligheten för en stund och leva ut sånt som köttet begär. Många kristna tycker att det är okej att betee sig hur som, så länge inte deras hjärtan säger emot så anser de att Gud inte har något emot det, men bibeln säger att hjärtat kan lätt lura oss med sina begär. Vi vet inte alltid vad som behagar Gud, det är därför vi måste uppdatera oss med herrens ord, det som står där är vår livskarta. Vi vill ta genvägar till allt men vi behöver ha disciplin för att kunna komma till den helighet som Gud vill ge oss. De enda vi bedrar när vi förnekar våra synder är oss själva, genom att förneka synden förnekar vi vad Jesus gjort på korset för oss.

Herren känner dig, han känner dig så mycket bättre än du någonsin kommer känna dig själv, han älskar dig så otroligt mycket och vill hjälpa dig med dina kamper. Men hur ska han göra det, om du inte vill det? Hur ska han hjälpa dig om inte du erkänner att du inte klarar av att vara den han vill att du ska vara? Jag tvivlar på att vi helt kan disciplinera vårt kött, för vårt kött kommer alltid vara kött och dess begär är världsliga, men jag tror på att vi ibland måste känna till herrens moraliska lagar och principer. Jag tror att vi ibland måste disciplinera oss att följa honom och hans vilja, då tror jag att den helige ande kommer och hjälper oss. Det är sååå svårt, det är så svårt att motstå, den här helgen blir första helgen på länge som jag inte går ut med mina vänner, men jag hoppas att det är den första av många. Om jag går ut så vill jag undvika att dricka, det ska bli min bön och jag vill verkligen sluta med det och av den anledningen vet jag att den helige ande kommer att vara med mig där. Herren leder mig rätt! 

Guds välsignelse till er!

Livet är för kort!

Alla är vi dödliga i detta jordiska liv, känd som okänd, fattig som rik, liten som stor, vit som svart, det vi alla har gemensamt är att vi inte kommer härifrån levande. Idag gick en känd svensk idrottsprofil bort. Jag lider med familjen och bara tanken på att en sån ung stjärnas liv rycks bort på detta olyckliga sätt får en att tänka väldigt mycket. Livet är för kort för att slösa det på onödiga och ytliga saker. Livet är för kort för att försöka samla på sig så mycket pengar som möjligt, vi kommer ändå lämna jorden tomhänta. Livet är för kort för att enbart tänka på ytlighet och saker som bara påverkar människor negativt.

Jag tror många, inklusive mig själv,  måste omfördela sina prioriteringar. Vi måste leva närmare Gud, närmare vår frälsare Jesus. Vi måste söka oss bort från den falska lyckan som vi letar efter, lyckan som många tror kommer från pengar och ytlighet. Idag verkar allt frid och fröjd men imorgon kan livet vara över. Bara Gud vet när sådant händer, bara Gud vet när det är dags. Det kan hända genom en olycka, eller genom att Jesus kommer tillbaka. På vilket sätt det än händer så är livet för kort för att spendera sin tid på sådant som inte kommer att förändra dig själv och andra människor till ett evigt liv .

Den enda vägen till riktig lycka, den enda vägen till riktig frid är Jesus. Den enda vägen till evig säkerhet är Jesus. Bara genom han kan vi få evigt liv, bara genom honom kommer vi att kunna känna att vad som än händer så har han allt i sina händer. Jag vet hur svårt det är, jag vet hur mycket som lockar där ute men det finns ingen större säkerhet eller lycka än Jesus. Bara han kan andas liv och glädje i dig, bara i honom kan du vara 100 % säker. Innebär detta att du aldrig kommer att ha problem eller gå igenom svårigheter? Nej! Men han kommer vara där hela tiden, han kommer bära dig och du kommer aldrig att vara själv. Och om herren av någon anledning bestämt sig för att ta hem dig tidigare än du trott, så kommer du att vara lycklig för evigt med honom! Den säkerheten kan inga pengar i världen köpa!

God bless

Varför är det så svårt?

När jag vände mig tillbaka till herren så trodde jag att förändringen skulle bli enklare än såhär, men jag har märkt att man är så indoktrinerad i synd att man ibland inte förstår hur utbredd den är. Vissa synder återkommer i ens liv, fast man liksom vill hålla sig borta ifrån dem så är köttet så starkt. Jag lyssnade på en predikan där pastorn talade om att det är helt omöjligt för oss att bemästra vårt kött av egen hand, det måste vara den helige andes verk. Ofta när vi begått en synd och ångrar oss så är det köttet som ångrar sig tillfälligt, köttet har skuldkänslor inför Gud, men köttets lustar försvinner inte.

Om det inte är fött och återupprättat av den helige anden så kvittar det hur mycket vi försöker disciplinera oss, vårt kött kommer att vinna över oss. Det är det som är skillnaden mellan att vara pånyttfödd genom kristus eller vara en religiös människa. Det finns många saker i mitt liv som jag önskar inte fanns, många tankar och världsanpassade synsätt som jag önskar att jag inte hade, men de finns där. I mina ögon är det inte något konstigt, men jag vet att det är fel i Gud ögon. Jag vill be herren om hjälp med dessa saker, jag vill be herren att öppna mina ögon mot det som är synd i hans ögon. Även om saker faller mig naturligt så är de inte rätt.

Jesus ljus kan lysa över synden i mitt liv så att jag går från död till liv, enbart då kan jag bli fullkomlig i honom. Det är enbart när ljuset lyser över mig som jag kan börja förändringen. Det är så sjukt svårt att ändra sitt synsätt idag. Vi lever i en värld där all världens frestelse är över oss hela tiden, mitt framför ögonen ser vi perversiteter som tidigare generationer aldrig under några omständigheter skulle acceptera. Media matar världen med all skit, all omoral, all odisciplin och själviskhet att folk helt enkelt har blivit sina egna Gudar. När man lever i en värld som är så , så är det svårt att simma mot strömmen och tänka annorlunda. Men det finns en hjälp för att komma till den insikten och det är genom den helige ande. När Jesus dog på korset för oss, så gav han oss all liv i världen, och vi har en ande på vår sida för att vinna kampen över köttet. Frågan ä,r vill vi vinna kamperna? Låt inte ditt kött svara på den frågan!

Jesus kärlek till er!


Utan kärlek splittras Kristi Kropp!

På söndag ska jag pröva något nytt, jag ska besöka en ny kyrka. Den kyrkan jag har gått till på sistone har varit bra som mitt förra inlägg angav så var förra veckan predikan riktigt bra och jag tycker om stämningen i kyrkan. Har dock inte kommit in riktigt i församlingen och vill pröva mig fram innan jag bestämmer mig helt. I grund och botten så förstår jag inte varför vi har så många olika kyrkor och samfund, vi tillhör ju alla samma kropp. Varför måste en ny kyrka startas upp så fort någon inte känner eller tycker precis som någon annan? Den enda som är nöjd med detta arrangemang är förmodligen fienden, då han vet att kristi kropp är svagare när vi är splittrade.

Hur ska vi göra för att hitta kärnan i evangeliet när vi blir sura på varandra för ingenting? Vi är ju värre än världen på många sätt, sekulariserade människor försöker i alla fall komma överens om någonting, kompromissa och reda ut. Vi i kyrkan startar en ny kyrka när vi inte pallar med varandra. Vi vinklar det lite annorlunda, vi försöker hitta vår egna nisch som om detta var någon företagsverksamhet. Det är dags att vi samlar ihop våra krafter och evangeliserar och hjälper folk tillsammans, i sanningen. Målet är ändå evigheten tillsammans med herren. Vi har tappat det viktigaste av allt, kärleken. Den kärleken som Gud visade genom att skicka oss Jesus, den kärlek som Jesus visade när han dog för oss på korset. Den äkta kärleken överkommer allt. Paulus skriver i 1 Kor 13:1-7
1Om jag talar alla språk, både i himlen och på jorden, men inte har kärlek till andra människor, så är jag med mina tomma ord bara en pratmakare som för oväsen.2Om jag kan profetera och känner till alla Guds hemligheter och allt som ska hända i framtiden, men inte älskar mina medmänniskor, vad gör jag då för nytta med all min kunskap? Om jag har trons gåva, så att jag kan flytta på berg bara genom att säga ett ord, men inte har tillräckligt med kärlek till andra så är jag ingenting värd.3Om jag ger allt jag äger till fattiga människor, och är villig att dö i min tjänst, men inte älskar dem jag är kallad att tjäna, så kommer mitt arbete inte att ha något som helst värde.4Kärleken är tålmodig, god och hänsynsfull, aldrig misstänksam eller avundsjuk, aldrig skrytsam eller stolt,5och aldrig överlägsen, självisk eller fräck. Kärleken kräver inte att få sin egen vilja fram. Den är inte irriterad över andra, inte lättretad och den lägger knappast märke till när andra handlar fel.6Den är aldrig glad över orättvisan, men gläder sig när sanningen segrar.7Kärleken är trogen vad det än kostar. Den förväntar sig alltid det bästa, hoppas i det längsta och är beredd att uthärda allt.
Jag tror många i församlingen har glömt detta, jag tror många ledare är mer rädda för att mista sin position och sin auktoritet än att vara den ödmjuka, kärleksfulla tjänaren som en kristen är menad att vara. För hade vi verkligen förstått denna del av bibeln där Paulus pratar om kärlek så hade vi inte haft alla konflikter vi har i dagens splittrade Kristi Kropp. Som jag började så ska jag besöka en ny kyrka på söndag, men jag hoppas att det snart, väldigt snart bara är en stor kyrka i hela stan. En kyrka som lovprisar Guds namn, evangeliserar , hjälper sina medmänniskor, talar sanningen i ordet, inte försöker tillmötesgå folk synder, men främst av allt är fylld av kärlek.

God natt!

Äntligen!

Den här söndagen började underbart. Jag hade förmånen att delta i en Gudtjänst där predikan var helt fantastisk. Den var helt ärlig, den var rakt på sak, den var tydlig men även mitt i allt ändå ödmjuk. Pastorn predikade om hur vi kristna har blivit "ateisiska kristna". Hur vi försöker sänka ribban på vad det innebär att vara kristen för att rättvisa vårt beteende och vårt ansvar. Det är exakt motsatsen till vad det är att vara kristen. Att vara kristen är att låta ljuset lysa över oss så vi kan se vad i livet (våra synder) som för oss bort från Gud. Att inte acceptera synder i våra liv dvs sänka standarden att vara som Jesus. Målet är att vara som Jesus, vi kommer förmodligen aldrig att bli lika rena som honom men genom att förneka våra synder så kommer vi längre bort ifrån Gud och då blir korset mindre värt. När vi erkänner, ångrar och försöker vända oss bort från våra synder då kommer vi närmare ljuset och heligheten. Då kommer kristi blod och renar oss från den orenhet som kommit in i vårt liv och frihet och riktig frid kommer in i våra liv.

Pastorn fortsatte med exempel på beteenden som många kristna börjat dela med sekulariserade människor. Exempelvis egoismen vi har i oss där vi bara tänker på oss själva, de våra och ingen annan, plånboken är viktigare än något annat, var lärljungarna sådana? Att sexualiteten tillhör äktenskapet (offentligt äktenskap) och hur många försöker komma förbi detta genom att sänka ribban för vad det står i biblen om sex. Han pratade om att vi kommer att få simma motströms hela tiden eftersom den här världen går ifrån moral, principer och sunda värderingar. Vi om några måste försöka behålla dessa grundvärderingar och inte flyta med strömmen även om hela världen håller på att bli pervers och korrupt. 

Jag måste säga att jag var så otroligt imponerad av denna predikan. Pastorn drog paralleller till sig själv, hans kamper och hans behov av att be Gud om förlåtelse varje dag. JAg prisar Gud för en sådan människa och äntligen fick jag i Sverige se en ödmjuk David Wilkerson. Även om inte ens 70% av de som satt i församlingssalen skulle erkänna det så behövde alla höra detta, varenda kotte, jag om någon behövde höra det. Jag lever i ständig synd, jag kämpar med det och jag ber herren att skicka den helige ande för att döma min mun, mitt beteende och låta hans ljus avslöja synderna i mitt liv. Blir jag perfekt direkt? Absolut inte , men att leva i förnekelse om synden, att låtsas att det är okej att synda och att jag inte kan göra något åt det, det är den största lögnen fienden har kommit på mot de troende. Skulle jag inte be om förlåtelse för alla mina synder så vet jag att himmelrikets dörrar kommer att vara stängda för mig. Därför behöver jag herrens ljus som avslöjar allt, även sådant som jag för tillfället accepterat trots att det är synd.

Jag avslutar med att citera David Wilkerson: "Whatever you think about your inmoral deeds, whatever excuses you want to find to your inmoral behaviour, call it what it is, Sin"

God bless!

Jag avslutar med att citera

RSS 2.0