21 Veckor

Jag skulle vilja beskriva stora delar av mitt liv som sista versen samt refrängen på DLK:s låt " Dricka sprit och hålla käften" (om man byter bort socialist mot andra synder).

I mitt 28 åriga liv har jag alltid sett mig själv som kristen. Jag föddes in i en kristen familj och växte upp med två fantastiska föräldrar som visserligen tvingade oss till kyrkan ibland och men som alltid var kärleksfulla. Gud, Jesus och Den helige anden har sen dag ett varit med. Hela min barndom speglas av läger, möten och sånger, en tid som ger mig otrolig glädje när jag tänker tillbaka på den. Jag kan ärligt säga att min barndom var underbar.

Efter barndomen kommer tonåren och den var turbulent med många snedsteg mot mitt kristna liv. Jag föll för frestelsen av sex väldigt tidigt och lät det bli en normal del av mitt liv. Mina föräldrar, som är underbara, visste förmodligen från dag ett att jag begått denna "synd" men de visste samtidigt att allt som hände var mellan mig och Gud. Jag tror att även om de ibland försökte förhindra saker och ting så visste de att en frestad ung vilja alltid hittar sina vägar. 

Enligt mig själv så motstod jag alkohol väldigt länge, för även om mina vänner drack så ofta de kunde så var det först vid 19 års åldern jag började acceptera drickandet som något normalt, något som inte påverkade mitt kristna liv. Trots den kristna uppfostran jag hade fått så var det redan då ett kristet liv som kom långt efter andra saker som tjejer, fotboll och vänner.

Studentlivet kom och jag gav mig in i en värld med ännu mer fester, tjejer, alkohol (tack vare Gud så använde jag aldrig droger). Trots att Jesus nu var långt ner på prioriteringslistan så var jag inte sen med att be till honom inför tentor eller när jag behövde  något. Ibland gick jag även till kyrkan, men det var sällan. Nu i efterhand förstår jag hur Gud tog mig igenom flera jobbiga stunder i studentlivet, trots att jag enligt mig inte förtjänade det. Jag skrev knappt någon omtenta trots att jag inte pluggade mycket och ni skulle bli chockade om ni visste hur många gånger som han inspirerade mig att läsa rätt texter inför tentorna.

Trots herrens nåd och hjälp så föll jag djupare ner i världen frestelser och längre ifrån Gud.  Jag normaliserade saker som olika sexpartners, porr, berusning, spelande, svordomar och lögner . Alla andra gjorde ju det så varför skulle inte jag? Det var ju kul att lira poker på nätet efter en fylla, trots att man spelade bort en massa. Eller det var nice när man fick med sig nån brud från utestället. 

Så ofta jag kom ihåg satt jag mig ner och bad till herren om förlåtelse och tack för hans hjälp. Men jag föll lika snabbt tillbaka i synden, det var inget konstigt för mig längre. Jag kände att jag kunde leva så och även ha Gud. Han hade ju visat att han var med mig ändå liksom!

Många nykristna har en bild av att omvändelsen alltid är värst för dem som aldrig trott tidigare. Jag kan vittna om att en omvändelse av en redan "kristen" person inte är nåt att leka med. Jag har levt till och från Gud i flera år och jag har mycket kvar att lära och förstå. Jag har varit blind och accepterat vissa synder som dagens samhälle idag accepterar som totalt normala trots att det tydligt i bibeln står att det är fel.

Mitt kristna bloggliv börjar här, vägen tillbaka till korset. Jag hoppas att det kan inspirera andra kristna ( även icke troende) som fallit ifrån herren och som tvivlar på hans nåd. Jesus håller på att kalla tillbaks mig the hard way och det gör han för att han älskar mig.

Amazing Grace, how sweet the sound,
That saved a wretch like me.
I once was lost but now am found,
Was blind, but now I see.

/RC