1 vecka
Nu har det gått över en vecka sedan mina ögon öppnades igen så att säga. Känns konstigt på nåt sätt, jag har en frid i hjärtat som jag inte förstår mig på. En frid som säger "allt ordnar sig, jag är med dig, jag har kontrollen". För två veckor sedan var jag helt ovetande, ovetande om vad jag höll på med. Jag vandrade omkring och trodde att allt var OK, jag tänkte "Gud är nog nöjd med mig och mitt beteende liksom". Så en dag bara small det, det var andra dagen på året, vad betydde det egentligen. Varför smällde det inte första dagen på året?
Det känns som om Gud ville se om jag skulle komma tillbaka till honom första dagen på året eller skulle jag fortsätta på samma sätt som tidigare? När han såg att jag forsatte på samma sätt så bara slet han tillbaka mig till honom. Han lyfte upp det mörker jag levde i, han visade mig saker jag sett men aldrig tänkt på förut. Det var lite som om jag varit blind i tio år. Ett decenium där jag levt "lite med Gud", men mest som jag ville. Så fort något hände så var jag inte sen att springa till pappa Gud och där var han, öppna armar, hjälpte mig, älskade mig. När jag var tröstad och klar så sprang jag ut i världen igen och så har det varit i över ett decenium nu. För cirka en vecka sen så förstod jag vad Gud ville.
Lovsång, bön och bibeln har varit med mig sen den dagen. På jobbet, hemma, ute, ja överallt. Ingen återvändo nu tänker jag hela tiden. Jag har upptäckt att jag inte är den enda med den här kampen, jag är inte den enda som blivit kallad tillbaka. Herren håller på att väcka sina sovande barn, det känns fint.
Till de som läser här ibland eller någon som bara läser på förbifarten, be gärna för mig, jag behöver det.
Be så att jag hittar en församling som passar mig och där man öppet talar om sanningen bakom varför Jesus dog för mig på korset. Tack på förhand för din bön!
Nu blir det lite nanna eftersom jag måste in på kontoret och jobba lite till imorgon (söndag). Tycker inte det är så jobbigt egentligen, under bokslusperioder är det som det är, man vet att det är så den här tiden på året. Jesus är med mig, han underlättar allt. Lugnet jag får, kommer från honom och med det lugnet kan jag fixa vad som helst.
God natt!
/RC
Det känns som om Gud ville se om jag skulle komma tillbaka till honom första dagen på året eller skulle jag fortsätta på samma sätt som tidigare? När han såg att jag forsatte på samma sätt så bara slet han tillbaka mig till honom. Han lyfte upp det mörker jag levde i, han visade mig saker jag sett men aldrig tänkt på förut. Det var lite som om jag varit blind i tio år. Ett decenium där jag levt "lite med Gud", men mest som jag ville. Så fort något hände så var jag inte sen att springa till pappa Gud och där var han, öppna armar, hjälpte mig, älskade mig. När jag var tröstad och klar så sprang jag ut i världen igen och så har det varit i över ett decenium nu. För cirka en vecka sen så förstod jag vad Gud ville.
Lovsång, bön och bibeln har varit med mig sen den dagen. På jobbet, hemma, ute, ja överallt. Ingen återvändo nu tänker jag hela tiden. Jag har upptäckt att jag inte är den enda med den här kampen, jag är inte den enda som blivit kallad tillbaka. Herren håller på att väcka sina sovande barn, det känns fint.
Till de som läser här ibland eller någon som bara läser på förbifarten, be gärna för mig, jag behöver det.
Be så att jag hittar en församling som passar mig och där man öppet talar om sanningen bakom varför Jesus dog för mig på korset. Tack på förhand för din bön!
Nu blir det lite nanna eftersom jag måste in på kontoret och jobba lite till imorgon (söndag). Tycker inte det är så jobbigt egentligen, under bokslusperioder är det som det är, man vet att det är så den här tiden på året. Jesus är med mig, han underlättar allt. Lugnet jag får, kommer från honom och med det lugnet kan jag fixa vad som helst.
God natt!
/RC
Kommentarer
Trackback
